Ohälsosam arbetsbelastning är i dag den största risken i arbetslivet – och den kan i värsta fall kosta liv. Forskning visar att uppemot 800 personer varje år dör i förtid i Sverige på grund av jobbet. Inte på grund av olyckor, utan av stress, utmattning och psykisk ohälsa. Men när det gäller att förebygga problemen pekas ofta en person ut som ansvarig: chefen. Verkligheten visar dock något annat – chefen är sällan rustad för uppdraget genom att inte få rätt förutsättningar för att arbeta med arbetsmiljön i vardagen.
Artikeln innehåller
- Arbetsmiljörisker i vardagen
- Från AFS 2025:4 till AFS 2023:2 – ny struktur, samma ansvar
- Vem ansvarar – och vad innebär fördelning av arbetsmiljöuppgifter
- Vad säger Arbetsmiljöverkets rapport?
- Första linjens chefer lämnas ofta ensamma med OSA-arbetet
- Tio saker som gör skillnad – enligt forskningen
- ensam är inte stark – och ska inte behöva vara det
- Arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen (3 kap. AML)
Arbetsmiljörisker i vardagen
När vi pratar arbetsmiljörisker går tankarna ofta till fysiska faror. Men i dag är det den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som påverkar oss mest. Det handlar om att pressas mellan höga krav och begränsade resurser, utan utrymme för återhämtning.
Arbetsmiljöverkets utvärderingar av OSA-föreskrifterna visar tydligt att obalans mellan krav och resurser är en av de mest underskattade riskerna i arbetslivet.
Från AFS 2015:4 till AFS 2023:2 – ny struktur, samma ansvar
Från och med 1 januari 2025 gäller AFS 2023:2 – Planering och organisering av arbetsmiljöarbete. Den ersätter den tidigare AFS 2015:4 – Organisatorisk och social arbetsmiljö och är en del av Arbetsmiljöverkets nya föreskriftsstruktur. Syftet med omstruktureringen är att göra regelverket mer lättillgängligt och användbart.
Kraven i sig är i huvudsak desamma – arbetsgivaren ska:
- Förebygga ohälsosam arbetsbelastning
- Ta hänsyn till arbetstidens förläggning
- Motverka kränkande särbehandling
- Sätta mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön
- Säkerställa att chefer har rätt förutsättningar för sitt uppdrag
Det innebär att kraven kvarstår – men har blivit enklare att förstå och följa.
Vem ansvarar – och vad innebär fördelning av arbetsmiljöuppgifter?
En vanlig missuppfattning är att det är chefen som har arbetsmiljöansvaret. Men enligt arbetsmiljölagen (kapitel 3 AML) är det arbetsgivaren – det vill säga VD med den högsta ledningen – som bär det fulla och yttersta ansvaret för arbetsmiljön.
Detta ansvar kan inte fördelas ner till lägre nivå. Däremot kan arbetsgivaren fördela arbetsmiljöuppgifter till chefer och andra nyckelpersoner i verksamheten. Det innebär att någon får i uppgift att utföra delar av arbetsmiljöarbetet – men det juridiska ansvaret stannar alltid kvar på högsta nivå.
För att en fördelning av arbetsmiljöuppgifter ska vara giltig enligt AFS 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete, måste ett antal krav vara uppfyllda:
- Vem har fått en fördelning av arbetsmiljöarbetsuppgifter
- Den som får uppgiften har tillräcklig kompetens
- Att den som fått fördelningen har befogenheter (mandat) definierade
- Personen har tid och resurser att utföra uppgiften
- Uppgiften är tydligt beskriven och dokumenterad
- Det finns en fungerande uppföljning
Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, är fördelningen inte giltig i sin fulla helhet och arbetsgivaren är fortsatt fullt ansvarig.
Vad säger Arbetsmiljöverkets rapport?
Arbetsmiljöverkets utvärderingar (Utvärdering 2022:3 och 2023:3) visar att chefer ofta får arbetsmiljöuppgifter – men utan att ha mandat, resurser eller stöd att genomföra dem. På uppdrag av Arbetsmiljöverket har Institutet för stressmedicin undersökt vilka hinder som finns för att genomföra verksamma åtgärder för obalans mellan krav och resurser i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och komma till rätta med ohälsosam arbetsbelastning.
Första linjens chefer lämnas ofta ensamma med OSA-arbetet
Chefer efterfrågar tydliga ramar, praktiskt stöd och bättre samverkan med ledningen. Många åtgärder kräver beslut på strategisk nivå, men där prioriteras inte alltid arbetsmiljöfrågorna.
Resultatet av detta blir att chefer pressas att hantera arbetsmiljöproblem utan rätt förutsättningar, vilket ökar risken för att både chefen som teamet kan må dåligt.
Tio saker som gör skillnad – enligt forskningen
Arbetsmiljöverket har identifierat tio hinder som ofta stoppar verksamma åtgärder mot ohälsosam arbetsbelastning. Här kommer förslag på hur du som chef, HR eller beslutsfattare kan vända dessa till möjligheter:
Prioritera arbetsmiljöarbetet: Gör det till en naturlig del av verksamhetsstyrningen.
Tydliggör ansvar: Chefer behöver veta vad som förväntas – och vad som inte är deras ansvar.
Avsätt resurser: Tid, budget och bemanning måste motsvara uppdraget.
Stötta första linjens chefer: Praktiskt stöd, utbildning och ett aktivt lyssnande från ledningen gör skillnad.
Integrera i vardagen: Arbetsmiljöarbetet ska vara en del av det dagliga ledarskapet – inte en extra punkt på listan.
Följ upp och förbättra: Mät, agera och lär – kontinuerligt.
Skapa dialog: Kommunikation mellan chef, HR och ledning är avgörande.
Använd mätverktyg klokt: Identifiera risker innan de blir sjukfrånvaro.
Prata om organisationen: Struktur, kultur och styrning är lika viktiga som individens insats.
Bygg hållbart: Fokusera på långsiktighet, inte tillfälliga kampanjer.
Ensam är inte stark – och ska inte behöva vara det
Chefer kan inte ensamma bära ansvaret för arbetsmiljön – och de ska inte heller behöva försöka. Arbetsmiljöarbete är inte ett individuellt uppdrag, utan ett gemensamt ansvar som behöver både struktur och stöd från hela organisationen.
Det räcker inte att ge chefen ett uppdrag och hoppas att det “löser sig i linjen”. För att arbetsmiljöuppgifter ska kunna genomföras krävs att organisationen i stort förstår att detta inte är en sidoaktivitet, utan en strategisk fråga. Den påverkar medarbetares hälsa och trivsel – men också verksamhetens förmåga att nå sina mål.
När arbetsmiljö tas upp i ledningsgruppen, integreras i budgetprocessen och följs upp som en del av verksamhetsstyrningen, då förändras förutsättningarna i grunden. Arbetsmiljöarbete blir inte längre något man “bockar av” – det blir en naturlig del av hur ni driver och utvecklar organisationen.
Att arbeta strategiskt med arbetsmiljön skapar en win-win-situation:
- Medarbetare som mår bättre, stannar längre och presterar mer hållbart
- Minskade kostnader för sjukfrånvaro, rekrytering och produktionsbortfall
- Ökad effektivitet, kvalitet och attraktivitet som arbetsgivare.
Att förebygga ohälsosam arbetsbelastning handlar alltså inte bara om att följa regler. Det handlar om att bygga en organisation där människor orkar, trivs och vill bidra – och där affären stärks genom att arbetsmiljön tas på allvar.
Det är först då arbetsmiljöarbetet blir hållbart, på riktigt.
Arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen (3 kap. AML)
Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren har alltid kvar ansvaret för arbetsmiljön, även när uppgifter i arbetsmiljöarbetet har fördelats till arbetstagare.
Uppgifterna bör beskrivas så tydligt som möjligt, och alla berörda bör alltid veta vem som ska göra vad i arbetsmiljöarbetet.
När en uppgift fördelas, är det viktigt att det är klart och tydligt:
- vilka befogenheter som följer med uppgiften, det vill säga rätten att fatta beslut och vidta åtgärder, och
- vilka resurser som följer med uppgiften, till exempel ekonomiska medel eller tillgång till personal, utrustning, lokaler, tid och kunskaper.
Om en arbetstagares befogenheter eller resurser inte räcker för en tilldelad uppgift i arbetsmiljöarbetet, är det viktigt att den som fått uppgiften har möjlighet att vända sig till sin chef och begära en förändring eller att frånsäga sig uppgiften.
