Konkurrensklausuler är ett vanligt inslag i anställningsavtal och syftar till att begränsa en arbetstagares möjlighet att ta anställning hos en konkurrent eller starta egen konkurrerande verksamhet efter att anställningen upphört. Detta görs för att skydda arbetsgivarens affärshemligheter och konkurrensförmåga. Dock är konkurrensklausuler föremål för strikta regler och tolkningar eftersom de inskränker arbetstagarens frihet att försörja sig.
Denna artikel går igenom vad en konkurrensklausul är, hur den används i anställningsavtal och när en sådan klausul kan anses vara oskälig enligt svensk rätt, med stöd av rättspraxis.
Vad är en konkurrensklausul?
En konkurrensklausul är en bestämmelse i ett anställningsavtal som begränsar en arbetstagares rätt att ta anställning hos, eller bedriva verksamhet i konkurrens med, den tidigare arbetsgivaren under en viss period efter att anställningen upphört. Syftet med en sådan klausul är ofta att skydda arbetsgivarens legitima intressen, såsom affärshemligheter, kundrelationer och specialiserad kunskap som arbetstagaren fått tillgång till under anställningen.
En konkurrensklausul kan exempelvis förhindra att en tidigare anställd arbetar för en direkt konkurrent eller startar en egen verksamhet inom samma bransch. Detta kan vara särskilt relevant inom sektorer som IT, teknik, finans och andra kunskapsintensiva branscher där företag har stora immateriella tillgångar och kundrelationer som kan skadas om anställda går över till konkurrenter.
Rättslig reglering av konkurrensklausuler
Konkurrensklausuler i anställningsavtal regleras inte uttryckligen i svensk lag. Dock påverkas deras tillämpning av flera lagar, inklusive avtalslagen (1915:218) och lag (2018:558) om företagshemligheter. Den viktigaste rättskällan för bedömning av konkurrensklausulers skälighet är dock 36 § avtalslagen, som ger möjlighet att jämka eller ogiltigförklara oskäliga avtalsvillkor, inklusive konkurrensklausuler.
Enligt 36 § avtalslagen ska ett avtalsvillkor, exempelvis en konkurrensklausul, kunna jämkas eller lämnas utan avseende om den bedöms som oskälig med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden eller omständigheterna i övrigt.
När anses en konkurrensklausul vara oskälig?
En konkurrensklausul kan anses vara oskälig om den på ett orimligt sätt begränsar en arbetstagares rätt att försörja sig efter avslutad anställning, utan att vara tillräckligt motiverad av arbetsgivarens intressen. Domstolarna tar ofta hänsyn till flera faktorer för att bedöma om en konkurrensklausul är skälig, inklusive:
- Klausulens längd: En konkurrensklausul som löper över en orimligt lång tid kan anses vara oskälig. I allmänhet godtas konkurrensklausuler som varar upp till sex månader eller i vissa fall upp till ett år, men längre perioder måste vara väl motiverade.
- Geografisk omfattning: Om konkurrensklausulen omfattar ett alltför stort geografiskt område kan den anses vara oskälig. En klausul som hindrar arbetstagaren från att arbeta i hela landet eller utomlands kan vara oproportionerlig om arbetsgivarens intressen inte är hotade över hela det området.
- Typ av verksamhet: Klausulen måste vara rimlig i förhållande till den verksamhet som arbetstagaren förbjuds att bedriva. Om en konkurrensklausul hindrar arbetstagaren från att arbeta i en verksamhet som inte direkt konkurrerar med den tidigare arbetsgivaren, kan den anses vara oskälig.
- Arbetsgivarens skyddsvärda intresse: Domstolarna bedömer om arbetsgivaren har ett reellt behov av att skydda sina affärshemligheter eller andra immateriella tillgångar genom en konkurrensklausul. Om arbetstagaren inte haft tillgång till sådan känslig information under anställningen, kan klausulen anses vara oskälig.
- Ersättning under konkurrensperioden: En annan viktig faktor är om arbetstagaren får ekonomisk kompensation under den tid konkurrensklausulen gäller. Om ingen kompensation erbjuds för den tid arbetstagaren är förbjuden att arbeta hos en konkurrent, är klausulen mer benägen att bedömas som oskälig.
Arbetsdomstolen om oskäliga konkurrensklausuler
AD 2011 nr 21: Industrikoncernen mot en tidigare VD
I detta rättsfall från Arbetsdomstolen (AD) rörde tvisten en konkurrensklausul som förbjöd en tidigare VD att ta anställning hos ett konkurrerande företag i tre år efter anställningens upphörande. VD:n hade dock inte fått tillgång till känsliga affärshemligheter eller särskild företagsintern kunskap under sin tid på bolaget.
Arbetsdomstolen fann att klausulen var oskälig på grund av den långa perioden på tre år, särskilt då VD:n inte hade haft tillgång till information som skulle kunna skada arbetsgivarens konkurrensförmåga. Domstolen beaktade också att ingen ersättning utgick till VD:n under klausulens giltighetstid. AD jämkade därför klausulen och förklarade den ogiltig.
AD 2017 nr 40: Teknikföretag mot f.d. anställd
I detta rättsfall prövades en konkurrensklausul som begränsade en teknisk ingenjör från att arbeta hos ett konkurrerande företag under ett års tid efter anställningens upphörande. Den tidigare arbetsgivaren hävdade att klausulen var nödvändig för att skydda företagets affärshemligheter och kundkontakter.
Domstolen ansåg att konkurrensklausulen var rimligt utformad både vad gäller tidsperioden och den geografiska begränsningen. Dock ansågs klausulen vara oskälig eftersom ingen ersättning utgick till arbetstagaren under den tid denne inte tilläts arbeta för en konkurrent. Domstolen beslutade att arbetstagaren skulle kompenseras ekonomiskt för den period då klausulen varit i kraft, och klausulen jämkades till att gälla i en kortare tid än vad som ursprungligen avtalats.
AD 2002 nr 115: IT-konsulten
Ett annat uppmärksammat fall rörde en IT-konsult som hade en konkurrensklausul som förbjöd honom att arbeta inom IT-branschen i två år efter att anställningen upphört. Arbetsgivaren hävdade att detta var nödvändigt för att skydda företaget från att förlora känsliga kundrelationer och affärshemligheter.
Arbetsdomstolen fann att klausulen var alltför långtgående, både i tid och i geografisk omfattning. Dessutom var förbudet mot att arbeta inom hela IT-branschen alltför omfattande och inte tillräckligt motiverat av arbetsgivarens skyddsvärda intressen. Domstolen beslutade att jämka klausulen och förkorta både tiden och det geografiska området, samt ogiltigförklarade den i vissa delar.
Sammanfattning
Konkurrensklausuler i anställningsavtal är ett verktyg som arbetsgivare använder för att skydda sina affärsintressen, men de måste utformas med omsorg för att inte bli oskäliga. En konkurrensklausul kan anses oskälig om den är alltför långtgående i tid, geografiskt område eller verksamhetsområde, eller om arbetsgivarens skyddsintresse inte är tillräckligt starkt. Rättspraxis från Arbetsdomstolen visar att domstolar ofta bedömer klausulens skälighet utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna, inklusive om arbetstagaren får kompensation för den inskränkning som konkurrensklausulen medför. Oskäliga klausuler kan jämkas eller förklaras ogiltiga, och det är därför viktigt för både arbetsgivare och arbetstagare att noga överväga konkurrensklausulens utformning.
Du vet väl om att Lawbox har skrivit en mängd intressanta artiklar, bläddra i arkivet här.
