I en ny dom från Arbetsdomstolen behandlades frågan om en arbetsgivare hindrat ett huvudskyddsombud från att fullgöra sina uppgifter och därmed agerat i strid med arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen.
Kärande i målet: Svenska Hamnarbetarförbundet
Svarande i målet: Sveriges Hamnar
Kollektivavtal gäller, kajavtalet. APM Terminals Gothenburg AB (bolaget) är medlem i Sveriges Hamnar och därmed bundet av kollektivavtalet.
Bakgrund
Tvisten som målet behandlar är mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och bolaget APM Terminals Gothenburg AB (benämns vidare i texten som “bolaget”) som är medlem i bransch- och arbetsgivarorganisation för Sveriges Hamnar. Bolaget företräds således i rätten av Sveriges Hamnar. Bolaget har sedan en tid tillbaka arbetat med en försöksverksamhet som kallas för NR-projektet. NR-projektet är en självkörande, autonom, grensletruck och avsåg att utveckla styrsystemets artificiella intelligens och användes enbart på natten. När projektet startade kördes den självkörande grensletrucken inom ett avgränsat område som stängslades in för att undvika olyckor.
Våren 2020 beslutade bolaget att utöka området för den självkörande grensletrucken. En viktig skillnad som uppstod i samband med utökandet var att området även skulle användas för ordinarie produktion under dagtid, således var området inte heller helt slutet utan en öppen passage fanns i varje hörn av det kvadratiska testområdet.
Projektet bedrevs tillsammans med bolaget Konecranes, men under hösten 2021 beslutade bolaget att istället fortsätta projektet på egen hand, utan samarbetspartner. I samband med detta tillsattes en arbetsgrupp som skulle arbeta vidare med NR-projektet. Vidare beslutade bolaget i januari/februari 2022 även att ta bort den södra delen av stängslet som omringade området där projektet bedrevs, detta gjordes utan att huvudskyddsombudet U.A gavs möjlighet att delta i planeringen av detta. Inte heller underrättades han om de förändringar som skulle ske.
Tvisten som sedermera uppstod var om bolaget brutit mot arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen genom att inte ge U.A möjlighet att delta i planeringen av omstruktureringen eller delta i den riskbedömning som gjordes. Samt om brott även kunde föreligga i frågan om U.A:s rätt att delta vid planeringen av det borttagna stängslet samt hans rätt att underrättas om de förändringar som skulle ske. Tvisten gällde därmed två situationer.
Yrkanden
Förbundet yrkar att eftersom huvudskyddsombudet inte fick möjlighet att delta i planeringen av omorganisationen eller i den riskbedömningen som gjordes till följd av denna har begått ett brott mot arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen. Arbetsgivarparterna yrkar å andra sidan att bolaget varken planerade för eller genomförde någon omorganisation av NR-projektet hösten 2021.
Vidare menar bolaget att U.A. fick möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i förslaget till den reviderade riskbedömningen precis som övriga skyddsombud fick och att inga åtgärder vidtogs med anledning av förslaget till riskbedömning. Bolaget hävdar även att NR-projektet pausades i december 2021 varför det i fall ska anses ha fullgjort sin samverkansskyldighet i och med att den reviderade riskbedömningen översändes till U.A. den 11 januari 2022, med uppmaning till honom att inkomma med synpunkter.
Relevant lagstifning
I sin bedömning utgick Arbetsdomstolen inledningsvis ifrån 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen där grundläggande bestämmelse om skyddsombudet uppgifter regleras. Här framgår att skyddsombudet har rätt att delta i varje stadium av planeringen som är av betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. 1 Arbetsgivaren har en underrättelseskyldighet som gäller varje förändring av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom skyddsombudets skyddsområde.
Vidare beaktade även domstolen 3 kap. 2 a § 1–3 st. arbetsmiljölagen där det konstateras att skyddsombudet ska företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. I detta hänseende ska ombudet inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt över att arbetsgivaren uppfyller kraven som uppställs i i 3 kap. 2 a § 1 st. arbetsmiljölagen. Skyddsombudet ska även delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Vidare framgår att arbetsgivaren ska underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.
Därefter såg rätten till 6 kap 10 § 1 st. arbetsmiljölagen där det framkommer att ett skyddsombud inte får hindras att fullgöra sina uppgifter och enligt 3 § första stycket förtroendemannalagen får en arbetsgivare inte hindra en facklig förtroendeman, såsom ett av organisation utsett skyddsombud (6 kap. 16 § arbetsmiljölagen), att fullgöra sitt uppdrag. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att ett sådant hindrande kan vara att inte se till att skyddsombudet får delta i planeringen enligt 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen.
Arbetsdomstolens bedömning
Våren 2020 beslutade bolaget att utöka området för den självkörande grensletrucken. En viktig skillnad som uppstod i samband med utökandet var att området även skulle användas för ordinarie produktion under dagtid, således var området inte heller helt slutet utan en öppen passage fanns i varje hörn av det kvadratiska testområdet.
Första delen av tvisten
I sin bedömning inledde Arbetsdomstolen med att konstatera att det inledningsvis måste konstateras om det överhuvudtaget genomfördes eller planerades för en omorganisation eller inte. Detta eftersom partnernas yrkanden här skiljer sig. Förbundet menar att förändringarna vidtogs hösten 2021, detta motsätter sig bolaget som menar att enbart samarbetet med Konecranes avslutades då, men någon omorganisation påbörjades eller planerades inte vid den tidpunkten. Arbetsdomstolen menar att det inte finns något som indikerar att projektet genomgick någon organisationsförändring hösten 2021. Förbundet försökte stärka sin talan genom att visa på att nya projektledare och operatörer tillsattes vid tidpunkten, men Arbetsdomstolen menar att detta i sig inte innebär en organisationsförändring.
Bolaget visade att projektet, trots ny projektledare och operatörer, bedrevs vidare i enlighet med de riktlinjer som tidigare fastställts och förhandlats fram. Arbetsdomstolen anser inte att förbundet visat att så inte är fallet. Därmed kom rätten fram till att förbundet inte lyckats påvisa att bolaget hösten 2021 planerade en organisationsförändring utan att ge skyddsombudet möjlighet att delta vid denna, eftersom någon sådan inte bevisats ha förekommit. Således konstaterade Arbetsdomstolen att bolaget inte kan anses ha hindrat U.A. från att utföra sitt uppdrag som huvudskyddsombud och facklig förtroendeman på sätt förbundet påstått under hösten 2021.
När J.M. tillträdde som ny projektledare beslutade han att göra ett nytt förslag till reviderad riskbedömning och denna sändes i oktober 2021 till skyddsombud hos andra fackliga organisationer, men inte till U.A. som är huvudskyddsombud. U.A. fick istället ta del av förslaget först i januari 2022. Under denna period var projektet pausat och NR-grensletrucken var inte i drift. Efter att U.A fick del av förslaget skickade han sina synpunkter till projektledaren J.M. och ett nytt möte gällande riskbedömningen hölls den 18 februari 2022. Frågan som här uppstod var om huvudskyddsombudet kan anses hindrad i sitt uppdrag då han fick förslaget sänt till sig först i januari 2022.
Arbetsdomstolen konstaterade att skyddsombudet borde ha fått ta del av förslaget till riskbedömningen samtidigt som de andra skyddsombuden, d.v.s. i oktober 2022. Dock uttalade rätten vidare att det faktum att han inte fått det vid den tidpunkten inte kan anses ha blivit hindrad från att delta i bedömningen. Detta eftersom projektet var pausat och tills han fick möjlighet att lämna sina synpunkter och delta när det senare planerades att återupptas. Således kunde inte U.A. i detta hänseende heller anses ha blivit hindrat från att utföra sitt uppdrag som huvudskyddsombud och facklig förtroendeman i början av 2022.
Andra delen av tvisten
Vad gäller den andra delen av tvisten behandlade Arbetsdomstolen i första hand frågan om nedtagningen av stängslet hade betydelse för arbetsmiljön eller inte, och därmed om det krävdes en riskbedömning och ett behov av att involvera skyddsombud eller inte. När den första delen av stängslet togs ned i januari/februari 2022 var projektet pausat, därmed kan det inte anses ha varit motiverat med en riskbedömning för denna period. Således ansåg Arbetsdomstolen inte att U.A. hindrats i sitt uppdrag då nedtagningen av stängslet under denna period då det inte påverkade arbetsmiljöförhållandena i projektet. Därmed ansågs bolaget inte ha brutit mot underrättelseskyldigheten.
Efter att vissa anläggningsarbeten på kajen blivit färdigställda återupptogs hanteringen av fartygen på den tidigare avstängda delen av kajen. Vilket innebar att vanliga grensletruckar återigen kunde köra på området. Frågan som här uppstod var om U.A. borde ha fått ta del av planeringen inför de båda nedtagningarna av stängslet och underrättats om dessa förändringar. Därtill om bolaget borde ha gjort riskbedömningar som U.A. borde ha fått ta del av. Baserat på bolagets agerande konstaterade domstolen att bolaget ansåg att nedmonteringen skulle ha betydelse för arbetsmiljön.
Arbetsdomstolen gjorde bedömningen att bolaget genom att inte underrätta U.A. om de två nedtagningarna av stängslet våren 2022, och inte heller låta honom delta i planeringen av förändringarna i fråga, har hindrat honom i hans uppdrag som huvudskyddsombud. Därmed anses bolaget ha agerat i strid med 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen och även brutit mot 6 kap. 10 § arbetsmiljölagen samt mot 3 § förtroendemannalagen. Bolaget är därmed skyldigt att betala allmänt skadestånd till U.A. för att ha brutit mot båda lagarna samt till förbundet för att ha brutit mot förtroendemannalagen.
Domslut
Bolaget ska betala allmänt skadestånd om 25 000kr vardera till U.A. och förbundet. Då målet avsåg två frågor där förbundet förlorade den första tvistefrågan med huvudsakligen vann den andra beslutade rätten att parterna ömsom vann och ömsom förlorade. Därmed beslutades att rättegångskostnaderna skulle kvittas enligt 18 kap 4 § rättegångsbalken.
1 prop. 1976/77:149 s. 336.
2 AD 2007 nr. 70; AD 2020 nr. 47 och AD 2020 nr. 66.
Arbetsdomstolen, nr 34/23, Mål 89/2
