Lönekartläggning
Reglerna om lönekartläggning infördes 1994 i den svenska jämställdhetslagen från 1991, och stärktes genom en lagändring 2001. Syftet med dessa regler är att minska löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bakgrunden till detta är att lönegapet mellan könen leder till att kvinnor får lägre inkomster genom hela livet, vilket påverkar deras ekonomiska trygghet, även vid pension. För att motverka detta måste arbetsgivare undersöka och åtgärda osakliga löneskillnader som inte kan motiveras sakligt. Detta arbete är en central del i att främja jämställdhet och likabehandling samt att förebygga diskriminering på grund av kön. Lönekartläggningen tar även upp andra ojämlika anställningsvillkor, utöver lönenivåer.
Enligt 3 kap. 8 § diskrimineringslagen ska arbetsgivaren bedriva ett arbete med lönekartläggning vilket syftar till att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. Arbetsgivaren ska varje år kartlägga och analysera bestämmelser om praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas hos arbetsgivaren, och kartlägga och analysera löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.
Paragrafen klargör syftet med lönekartläggningen, dess omfattning och hur ofta en sådan ska genomföras av arbetsgivaren. I maj 2023 antog EU direktiv 2023/970 om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete genom insyn i lönesättningen och efterlevnadsmekanismer, även kallat lönetransparensdirektivet. Syftet med direktivet är att främja rättvis lönefördelning inom hela EU.
Enligt 3 kap. 9 § diskrimineringslagen ska arbetsgivaren analysera om förekommande löneskillnader har direkt eller indirekt samband med kön. Denna analys ska särskilt avse skillnader mellan:
- kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika,
- en grupp med arbetstagare som utför arbete som är eller brukar anses vara kvinnodominerat och en grupp med arbetstagare som utgör arbete som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete men inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat, och
- en grupp med arbetstagare som utför arbete som är eller brukas anses vara kvinnodominerat och en grupp med arbetstagare som utför arbete som inte är eller brukar anses kvinnodominerat men ger högre lön trots att kraven i arbetet bedömts vara lägre.
Denna paragraf innebär att löneskillnaderna, sett ut ett könsperspektiv, ska kunna motiveras på ett sakligt sätt. Arbetsgivaren ska också undersöka löneskillnader både inom och mellan olika arbetsgrupper för att säkerställa att de är rättvisa och inte baserade på kön.
Enligt 3 kap. 10 § diskrimineringslagen stadgas att ett arbete är att betrakta som likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer och dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbetet. Bedömningen av de krav arbetet ställer ska göras med beaktande av kriterier som kunskap och färdigheter samt ansvar och ansträngning. Vid bedömningen av arbetets natur ska särskilt arbetsförhållandena beaktas.
Uttrycket ”arbetets krav” syftar på de objektiva krav som själva arbetsuppgiften ställer på den som ska utföra arbetet, utan att man bedömer den specifika arbetstagarens individuella förmåga. ”Arbetets natur” handlar främst om de förutsättningar och omständigheter som arbetet utförs under. Det finns dock ingen fullständig lista över de kriterier som kan användas för att avgöra om arbeten är likvärdiga. Begreppet ”likvärdigt arbete” kommer från EU-rätten, vilket innebär att dess betydelse måste tolkas med hänsyn till exempelvis avgöranden från EU-domstolen. I ett fall från Arbetsdomstolen, AD 2001 nr 13, ansåg domstolen att två olika arbeten, barnmorska och medicintekniker, kunde betraktas som likvärdiga enligt jämställdhetslagen, trots att ingen systematisk arbetsvärdering hade gjorts. Domstolen jämförde då de krav som ställs på respektive yrkesroll, utifrån faktorer som kunskap/förmåga, ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden.