Kön

Diskriminering på grund av kön innebär att en person behandlas orättvist eller missgynnas på grund av sitt kön eller könstillhörighet. Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) är det förbjudet att diskriminera någon på grund av kön. Diskriminering på grund av kön kan komma i olika former.  

Under diskrimineringsgrunden kön skyddas både män och kvinnor enligt lagen. Diskrimineringslagen ser kön som en neutral grund och syftar till att säkerställa jämlikhet mellan könen. Detta är en förändring jämfört med tidigare lagstiftning, som i explicit fokuserade på att skydda kvinnors rättigheter.  

Det är viktigt att notera att diskrimineringsgrunden kön inte omfattar alla könsidentiteter. Normbrytande könsidentiteter, som ickebinära personer eller personer som identifierar sig som ett tredje kön, skyddas inte direkt under denna grund. Däremot omfattas transpersoner, som har genomgått eller avser att genomgå ett könsbyte juridiskt, av diskrimineringsgrunden kön. 

För andra normbrytande könsidentiteter som inte faller under den binära könsuppdelningen, skyddas dessa i stället under diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck. Detta innebär att personer som inte identifierar sig som antingen man eller kvinna, eller som uttrycker sitt kön på ett icke-normativt sätt, också har rätt till skydd mot diskriminering. 

En särskild aspekt som omfattas av diskrimineringsgrunden kön är diskriminering på grund av graviditet. Den som missgynnas på grund av graviditet är alltså att anse som diskriminerad på grund av sitt kön. Det framgår av 16 § föräldraledighetslagen (1995:584) att en arbetsgivare inte får missgynna en arbetssökande eller arbetstagare på grund av skäl som har samband med föräldraledighet enligt föräldraledighetslagen. Både män och kvinnor kan vara föräldralediga men att vara gravid är särskilt kopplat till kvinnor och ingår därför indirekt under diskrimineringsgrunden kön.  

Denna koppling har fastställts av Arbetsdomstolen i praxis, ett exempel kan hittas i AD 2015 nr 12. I fallet hade en kvinna blivit sämre behandlad efter att arbetsgivaren blev medveten om att hon var gravid och hon blev slutligen uppsagd, arbetsgivaren hävdade att det var på grund av arbetsbrist. Arbetsdomstolen kom fram till att det var fråga om fingerad arbetsbrist, alltså ingen verklig arbetsbrist, och att arbetstagaren blivit diskriminerad på grund av kön eftersom missgynnandet hade ett orsakssamband med att hon var gravid.   

Diskrimineringslagen ställer också krav på att arbetsgivare och andra aktörer ska vidta aktiva åtgärder för att förebygga och motverka diskriminering på grund av kön. Detta innebär att organisationer och företag har ett ansvar att arbeta proaktivt för att skapa en jämställd miljö och säkerställa att ingen person diskrimineras på grund av kön.