Funktionsnedsättning

I vardagligt tal används även andra begrepp som t.ex. funktionsvariation, men i lagstiftningen används begreppet funktionsnedsättning och används därför även här.   

Funktionsnedsättning definieras enligt 1 kap. 5 § p. 4 diskrimineringslagen som:  

”varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födseln, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.” 

Diskrimineringsgrunden omfattar alltså medfödda hinder eller något som uppstår senare i livet men även sådant som kan förväntas uppstå. Med att något kan förväntas uppstå syftar lagstiftaren på progressiva sjukdomar som t.ex. MS eller HIV. Skyddet omfattar inte personer som har anlag för att en sjukdom kan uppstå.  

Viktigt att ta med sig från lagtexten är att det är varaktiga funktionsnedsättningar som omfattas av diskrimineringsgrunden och inte tillfälliga skador eller andra övergående tillstånd. Det måste inte vara fråga om ett kroniskt tillstånd, men någon definition på varaktig ges inte i diskrimineringslagen. Enligt praxis kan man dock generellt säga att det gäller tillstånd som förväntas pågå under en längre tid och inte kommer försvinna inom en snar framtid.  

Bedömningen ska utgå från individens personliga egenskaper, och inte från en schablonuppfattning om vilka egenskaper som tillhör en viss grupp människor. Om en arbetstagares funktionsnedsättning inte påverkar utförandet de väsentligaste uppgifterna i arbetet så är arbetstagaren i en jämförbar situation med andra personer som inte har en funktionsnedsättning. Att då missgynna arbetstagaren på grund av funktionsnedsättning utgör direkt diskriminering.  

Om funktionsnedsättningen påverkar utförandet av arbetsuppgifterna kan det i stället vara fråga om diskriminering genom bristande tillgänglighet. Detta är specifikt för diskrimineringsgrunden funktionsnedsättning, då det finns krav på arbetsgivare att motverka bristande tillgänglighet för arbetstagare med funktionsnedsättning. 

En arbetstagare kan även diskrimineras på grund av en närståendes funktionsnedsättning, till exempel en förälder som måste ta hand om barn med funktionsnedsättning och missgynnas på grund av detta.  

För att något ska kunna utgöra direkt diskriminering på grund av funktionsnedsättning måste arbetsgivaren känna till att arbetstagaren har en funktionsnedsättning. En funktionsnedsättning är inte alltid synlig och det kan i vissa fall vara omöjligt för arbetsgivaren att veta om arbetstagaren själv inte berättar det. Om en arbetsgivare tror att en arbetstagare har en funktionsnedsättning och missgynnar denne på grund av detta så utgör det diskriminering, även om arbetstagaren faktiskt inte har någon funktionsnedsättning.