Avtalslagen (1915:218)

Anbud och accept

Hur avtal kommer till?

Av 1 § AvtL framgår i stora drag hur ett avtal ingås. De avgörande aspekterna utgörs av vad som inom juridiken kallas för anbud och accept. Anbud lämnas av anbudsgivaren och är ett förslag på ett avtal som denne ger till motparten, enkelt förklarat ett erbjudande om att ingå avtal. Mottagaren av avtalet kan sedan välja att besvara avtalet genom en accept, enkelt förklarat accepterar denne alltså avtalet. Här finns även en skillnad mellan ren och oren accept. Oren accept sker när mottagaren vill ändra något i avtalet från anbudsgivaren exempelvis pris eller villkor, medan ren accept är det motsatta, dvs accepten sker utan några ändringar i avtalet.

Har en part lämnat ett anbud varpå den andra parten lämnat en accept innebär detta att avtalet är bindande. Viktigt att nämna är att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud i enlighet med den s.k. acceptfristen som framgår av 2–3 § AvtL. Detta är den tid som motparten har på sig att fatta ett beslut för att besvara anbudet. Detta innebär att anbudsgivaren inte kan återkalla sitt anbud under en viss tid, dock kan en återkallelse ske till dess att anbudet nått mottagaren (7 § AvtL).

När ett avtal träffas mellan två parter uppstår avtalsbundenhet. Precis som framgår av begreppet innebär detta att parterna är bundna av avtalets innebörd och de verkningar som avtalet kan få (rättsverkningar). Huvudregeln är att ingen kan ingå avtal för någon annans räkning utan en part kan enbart binda sig själv till avtalet. Däremot finns vissa undantag om exempelvis fullmakt finns. Ett exempel på när bundenheten till ett avtal inte bara gäller två parter är kollektivavtal tillsammans med enskilda anställningsavtal som samspelar med varandra och gäller för en bredare massa.

När måste man besvara ett anbud (den lega tidsfristen)?

När en anbudsgivare skickat ett anbud till en motpart i brev eller telegram (d.v.s. ej muntligen) utan att skriva ut när denne vill ha svar så måste svaret komma inom skälig tid, tidsaspekten utgörs således av en s.k. skälighetsbedömning (2 § AvtL). Detta är en bedömningsform som ofta förekommer inom juridiken, man kan säga att en skälighetsbedömning innebär en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och vad som är rimligt utifrån dessa. Detta betyder att motparten ska få skälig betänketid innan denne kan krävas lämna svar. Om den som får anbudet till sig väljer att avböja anbudet, alltså inte acceptera det, och detta svar inkommer innan acceptfristen (betänketiden) så avbryts betänketiden. Detta innebär att den som har avböjt anbudet inte har någon rätt att ångra sig (5 § AvtL).

Om ett anbud inte har någon föreskriven tidsgräns måste anbudsmottagaren lämna ett svar om anbudsgivaren begär det (8 § AvtL).  Om ett anbud istället görs muntligen ska motparten lämna svar omedelbart.

Om svar inkommer för sent?

Om den som fått ett anbud till sig svarar för sent ska den försenade accepten betraktas som ett nytt anbud. Enkelt beskrivet byter därmed parterna plats och den som lämnat det försenade svaret på avtalsförslaget är den nya anbudsgivaren. Den part som ursprungligen lämnat anbudet men fått svaret försent får då bestämma om denne vill acceptera svaret eller inte. Denne är såldes inte längre bunden av sitt ursprungliga anbud till motparter, eftersom svaret inkommit för sent. Detta enligt 4 § AvtL.

Mer om oren accept

Som nämnt ovan innebär oren accept att en mottagare av ett anbud vill ändra vissa saker i avtalet för att ingå avtalet. När mottagaren av anbudet väljer att göra en sådan oren accept betraktas detta som ett nytt anbud (precis som när accepten kommer in för sent). Rollerna anbudsgivare och anbudmottagare kastas då om och det blir upp till den ursprungliga anbudsgivaren, som nu blivit anbudsmottagare, att acceptera eller avböja den orena accepten.

Detta innebär alltså att om accepten innehåller någon förändring från det ursprungliga avtalsförslaget är denna orena accept att betrakta som ett avslag och nytt anbud (6 § AvtL).

Återkallelse 

Huvudregeln för anbud och accept är att dessa är bindande för parterna. Dock finns en möjlighet för både den som lämnar ett anbud och den som besvarar det att återkalla. Vill en part återkalla sitt anbud eller accept måste det ske innan mottagaren tagit del av det eller åtminstone innan anbudet eller accepten hunnit inverka på mottagarens handlande (7 § AvtL).

Om inget svar inkommer?

Om mottagaren av ett anbud inte svarar, dvs varken accepterar eller avböjer anbudet, är huvudregeln att inget avtal kommer till stånd. Ett avtal som kommer till stånd där motparten varken accepterat eller avböjt kallas för negativ avtalsbildning och det är normalt inte godtagbart. Det bör dock nämnas att frågan om när den här typen av passivitet kan godtas som avtalsgrundande är omdiskuterad (8 § AvtL).