Ogiltighetsgrunder
Ogiltiga avtal
Det kan uppstå situationer där avtal är att betrakta som ogiltiga på grund av olika omständigheter. Om ett avtal förklaras ogiltigt innebär detta att parterna inte är skyldiga att fullfölja sina förpliktelser gentemot varandra som följer av avtalet och om en prestation redan har utförts kan den behöva återbäras. Det kan även uppstå situationer där enbart en del av ett avtal är ogiltigt, då finns det möjlighet till ”mellanlösningar” såsom jämkning av det ogiltiga avtalsvillkoret. Nedan går vi igenom vilka ogiltighetsgrunder som kan göra att ett avtal inte gäller, vad konsekvenserna av ett ogiltigt avtal kan bli för respektive part och vilka jämkningsmöjligheter det finns för ogiltiga avtalsklausuler.
Viktigt att bära med sig är att regler om ogiltighet och jämkning utgör en yttre ram som begränsar avtalsfriheten och att dessa regler är tvingande. Det innebär att reglerna i princip aldrig kan avtalas bort.
Begrepp
- Råntvång: Våld eller hot som innebär trängande fara
- Underrättelseplikten: En parts skyldighet att informera motparten om att denne tvingats ingå avtal för att avtalet ska vara ogiltigt.
- God tro: När en part är ovetande om eventuella missförhållanden vid ett avtals tillkomst
- Ond tro: När en part vet om ett missförhållande vid ett avtals tillkomst. I lagen beskrivs detta ofta som något som en person vetat eller borde haft vetskap om.
- Kausalitet: Innebär ett krav på orsakssamband, exempelvis mellan tvång och slutande av avtal. De ska vara sammankopplade.
- Ocker: En person utnyttjar en annan persons utsatta situation som kan bero på oförstånd, trångmål, lättsinne, beroendeställning eller okunskap för att sluta ett avtal.
- Trångmål: När någon befinner sig i en utsatt/svår situation.
- Generalklausul: En generell lagregel som syftar till att fånga upp situationer som är svåra att förutse.
- Skuldebrev: En skriftlig handling bestående av en utfästelse att betala ett visst belopp i pengar.
- Skenavtal (avtal upprättat för skens skull): När ett avtal har upprättats utan att det är tänkt att det ska vara rättsligt bindande för parterna.
- Oskälig: När något innebär en oproportionerlig eller omotiverad börda. Fastställs det att exempelvis ett avtal är oskäligt kan det innebära att det inte är bindande, eller att den del av avtalet som är oskäligt inte är bindande.
Ogiltighetsgrunder
Tvång
Om en person tvingats ingå avtal på grund av våld eller hot som innebär trängande fara för parten är avtalet inte gällande mot denne. Detta kallas för råntvång och innebär att avtal som kommit till stånd genom det är ogiltigt. Av lagkommentaren kan vi utläsa att sådant råntvång som regeln föreskriver innebär en allvarlig situation av våld eller hot där parten är särskilt utsatt, det kan beskrivas som ”med pistolen mot pannan.”
Denna regel är dock villkorad av den s.k. underrättelseplikten som aktualiseras i situationer där tvånget inte utförs av motparten i avtalet. Om tvånget utfördes av någon annan än personen mot vilken rättshandlingen utfördes, och om den avtalsparten var i god tro om att avtalet kommit till stånd på ett giltigt sätt, måste den som blev tvingad meddela motparten så snart som möjligt efter att tvånget har upphört. Om de inte gör detta kan rättshandlingen ändå bli bindande (28 § AvtL).
Exempel
Person A tvingas genom våld av person B att ingå avtal med person C. Person C är inte medveten om att person A tvingats ingå avtalet. För att avtalet ska förklaras ogiltigt krävs att person A, så fort tvånget upphört, meddela person C om att denne tvingats ingå avtalet och då är inte avtalet bindande mellan parterna.
Motsatsvis innebär detta att om person A inte meddelar person C om att denne tvingats ingå avtalet genom våld och person C inte var medveten om att person A tvingats ingå avtalet, är avtalet gällande mellan parterna.
Lindrigare tvång
I lindrigare fall av tvång är ogiltigheten utformad så, att den inträder bara när motparten varit i god tro angående omständigheterna vid rättshandlingens tillkomst. Detta innebär att om någon tvingar någon annan att göra en rättshandling utan att använda våld eller hot som nämns ovan (28 § AvtL), d.v.s. lindrigare tvång, så är den rättshandlingen inte bindande för den som blev tvingad om personen som utförde tvånget visste eller borde ha förstått (ond tro) att rättshandlingen gjordes under tvång.
Ogiltigheten i sådana situationer är således beroende av om den andra personen var i god eller ond tro när rättshandlingen gjordes. Det är alltid viktigt att det finns ett juridiskt orsakssamband (kausalitet) mellan tvånget och den rättshandling som den tvingade personen utförde (29 § AvtL).
Exempel
Om en person utövar otillbörligt inflytande över en annan för att få dem att ingå i ett avtal, såsom att kräva överdrivna förmåner eller hota med konsekvenser som är oproportionerliga, kan avtalet betraktas som ogiltigt om den andra personen var i ond tro.
Hot vid förhandling om kollektivavtal
Vad gäller hot vid förhandling om avtal så finns det en situation där det faktiskt är tillåtet att med hjälp av vissa typer av hot sluta avtal, detta är när det gäller kollektivavtal. Det är nämligen tillåtet att använda vissa hot för att driva igenom kollektivavtal utan att de blir ogiltiga.
Fackföreningar och arbetsgivare förhandlar oftast tillsammans om kollektivavtal som reglerar arbetsvillkor, löner och andra arbetsrelaterade frågor för arbetstagare inom en viss bransch eller företag. Ibland kan dessa förhandlingar bli låsta, och en part kan hota med strejker, arbetsnedläggelser eller andra former av arbetskonflikt för att pressa den andra parten att godkänna avtalet.
Trots att hot om arbetskonflikt används för att påverka förhandlingarna, betraktas de resulterande kollektivavtalen vanligtvis som giltiga. Detta beror på att det finns en särskild förståelse för den unika dynamiken på arbetsmarknaden, där stridsåtgärder kan vara en legitim del av förhandlingsprocessen. Detta innebär att trots att om hot om arbetskonflikt kan anses vara ett form av tvång, så är det inte alltid tillräckligt för att ogiltigförklara ett kollektivavtal, särskilt om det finns tydliga regler och rättspraxis som stöder fackföreningarnas rätt att använda sådana metoder för att uppnå sina mål.
Om någon en part ingår avtal på grund av svek från motpartens sida är avtalet inte gällande om motparten varit i ond tro. Sådant svek som lagen beskriver kan innefatta både att ge felaktig information (exempelvis ljuga) och att undanhålla relevant information. Svek är en svagare ogiltighetsgrund, varför det krävs ond tro från motpartens sida för att ett avtal som kommit till stånd på grund av svek ska ogiltigförklaras.
Detsamma gäller om en part ger ut felaktig information eller undanhåller information om omständigheter som är av betydelse för avtalet. Här är det dock viktigt att det kan konstateras att det finns kausalitet, dvs ett orsakssamband, mellan sveket och avtalet som kommit till stånd. Det kan således vara så att en motpart gett ut felaktig information eller undanhållit information när avtalet kommit till stånd, men det inte finns ett orsakssamband mellan dennes agerande och avtalet. Då förblir avtalet giltigt (30 § AvtL).
Ocker
En annan ogiltighetsgrund som framgår av Avtalslagen är ocker, vilket är när en person utnyttjar en annan persons utsatta situation för att sluta avtal. Detta innebär att om någon utnyttjar en annan persons svårigheter, bristande omdöme, lättsinne eller sårbara position för att få förmåner som är uppenbart oproportionerliga i förhållande till det som ges i utbyte, kan den resulterande handlingen anses ogiltig gentemot den som blivit förfördelad. Precis som lindrigare tvång och svek är ocker en svagare ogiltighetsgrund.
Att fastställa om någon har befunnit sig i en sådan sårbar position som lagen beskriver kan ibland vara svårt. Förarbetena till lagen nämner exempel på några situationer när en persons position kan anses befinna sig i en sådan utsatt position. Dessa kan vara när en person befinner sig i en nödsituation, har bristande omdöme, lättsinne eller annan form av sårbar position. Nödsituationen kan vara ekonomisk, men också andra former av nöd, som exempelvis livsfara.
Exempel
- Trångmål: En person är i akut ekonomisk nöd och behöver snabbt pengar för att undvika att förlora sitt hem. En annan person utnyttjar detta och erbjuder ett lån med mycket höga räntor och orimliga villkor.
- Oförstånd: En ung person utan erfarenhet eller kunskap om ekonomi blir övertalad att skriva under ett avtal som innebär betydande risker eller kostnader utan att förstå konsekvenserna fullt ut.
- Lättsinne: En person lånar ut pengar till en bekant för att finansiera dennes spelvanor, trots vetskap om personens missbruk och bristande förmåga att betala tillbaka.
- Beroendeställning: En äldre person med begränsad förmåga att fatta egna beslut blir övertalad av en släkting att sälja sitt hus till ett oskäligt lågt pris, och släktingen tar sedan stora vinsten från försäljningen
Ovan nämnt gäller även om den som utnyttjar situationen inte är den som avtalet riktas mot och den som avtalet riktas mot kände eller borde ha känt (ond tro) till det otillbörliga förfarandet. Det innebär alltså att den som utnyttjar personen som befinner sig i en utsatt situation inte behöver vara en avtalspart för att avtalet ska vara ogiltigt (31 § AvtL).
Felskrivning och misstag
En annan ogiltighetsgrund kan aktualiseras om en person har gett en viljeförklaring (ex. avtal) som på grund av ett misstag, exempelvis en felskrivning eller annat misstag från personens sida, får ett annat innehåll än det som avsågs. I sådana situationer är personen inte bunden av avtalet om mottagaren insåg eller borde ha insett misstaget, dvs var i ond tro.
I fall där mottagaren var i god tro, vilket innebär att mottagaren inte visste eller borde ha vetat om misstaget, kan personen som gav förklaringen ändå välja att inte vara bunden av innehållet i förklaringen. Detta förutsätter dock att personen som gjort misstaget har meddelat motparten om att avtalet är felaktigt utan skäligt uppehåll från det att denne blivit medveten om felaktigheten. Det är också viktigt att notera att även om förklaringen kan ogiltigförklaras, kan det även finnas andra påföljder såsom en omskrivning av avtalet.
Det betonas också att när det gäller förmedlingsfel, där felet inträffar vid överföringen av förklaringen genom till exempel telegram eller bud, så är det mottagaren som bär risken för felet, även om mottagaren är i god tro. Men i situationer där avsändaren och mottagaren har direkt kontakt, gäller regeln annorlunda och avsändaren är normalt bunden till avtalets innehåll gentemot en godtroende mottagare (32 § AvtL).
Exempel
En person skriver ett kontrakt och av misstag skriver hen fel belopp för en betalning. Om mottagaren av kontraktet inser felet eller borde ha insett det men ändå accepterar det utan att informera avsändaren, kan avsändaren välja att inte vara bunden av det felaktiga beloppet.
Oskäliga konkurrensklausuler
Denna ogiltighetsgrund gäller konkurrensklausuler. En konkurrensklausul är ofta en del av ett juridiskt bindande avtal mellan parter som begränsar möjligheten för en part att konkurrera med den andra parten. Sådana klausuler finns ofta i anställningsavtal eller i avtal mellan affärspartners. De vanligaste formerna av konkurrensklausuler inkluderar:
- Icke-konkurrensklausuler: Dessa förbjuder en part att engagera sig i konkurrerande verksamhet under eller efter en viss tidsperiod eller inom ett specifikt geografiskt område.
- Kundbindningsklausuler: Dessa begränsar en part från att ta med sig kunder eller affärsmöjligheter till en konkurrent efter att ha lämnat sin nuvarande anställning eller partnerskap.
- Anställningsförbud: Dessa förbjuder en anställd att ta anställning hos en konkurrent under eller efter att anställningen har upphört.
Syftet med konkurrensklausuler är att skydda affärsintressen, kundrelationer och företagshemligheter. Samtidigt väcker de frågor om avtalsfrihet och rättvisa förpliktelser mellan parterna och kan vara föremål för prövning i domstol om de anses vara oskäliga eller ogiltiga, alltså kan vissa konkurrensklausuler vara utan verkan mellan parterna.
Avtalslagen reglerar konkurrensklausuler i avtal, där en person för att förhindra konkurrens har fått en annan att lova att denne inte ska bedriva en viss typ av verksamhet eller ta anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet. Av lagen framgår att den som har gett ett sådant löftet enligt en konkurrensklausul i ett avtal inte är bunden av det i den utsträckning som löftet går utöver vad som kan anses vara rimligt (oskäligt) (38 § AvtL).
Exempel
En person anställs av ett företag och skriver under ett anställningsavtal som inkluderar en konkurrensklausul som förbjuder personen att arbeta för en konkurrerande verksamhet i ett visst geografiskt område under en viss tid efter att anställningen avslutats. Om denna klausul sträcker sig överdrivet långt i tid eller gäller för ett för stort geografiskt område kan det anses vara oskäligt och därför ogiltigt enligt 38 § AvtL.
Tro och heder (lilla generalklausulen)
Ett avtal är inte heller giltigt om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder, och den personen gentemot vilken rättshandlingen företogs kan antas ha känt till dessa omständigheter.
I lagkommentaren förklaras att denna bestämmelse kallas för den lilla generalklausulen om tro och heder. En generalklausul fungerar som en generellt hållen bestämmelse som syftar till att fånga upp svårtolkade situationer där andra bestämmelser inte kan aktualiseras. Ogiltighetsgrunden innebär i det här fallet att även om en rättshandling formellt är korrekt, kan den ogiltigförklaras om det skulle vara omoraliskt eller opassande att åberopa den med kännedom om de omständigheter som förelegat vid avtalets tillkomst. Detta kräver dock, som ovan nämnt, att motparten faktiskt kände till eller borde ha känt till dessa omständigheter (33 § AvtL).
Exempel
Om någon under påverkan av en allvarlig olycka omedelbart efter händelsen skriver under en handling där de tar på sig skulden utan att fullt förstå konsekvenserna, kan det strida mot tro och heder att använda detta dokument som grund för rättsliga åtgärder. Å andra sidan, om olyckan endast resulterade i mindre skador och personen hade tillräcklig insikt vid tillfället, kan en sådan handling vara giltig.
Det finns också en diskussion om hur gränsdragningen mellan 31 § gällande ocker och 33 § som ovan beskrivits ska dras. Detta tycks inte stå helt klart, då det finns rättsfall där dessa två paragrafer har använts för att avgöra liknande frågor. Det kan således konstateras att paragrafernas innebörd ibland kan betraktas som snarlika, vilken lagregel som ska tillämpas får därmed baseras på omständigheterna i det enskilda fallet.
Jämkning av avtalsvillkor (stora generalklausulen)
Sveriges domstolar har möjlighet att jämföra och eventuellt justera avtalsvillkor som anses vara oskäliga med hänsyn till olika faktorer såsom avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och andra relevanta omständigheter. Detta framgår av 36 § AvtL och kallas ibland för den stora generalklausulen. Om ett avtalsvillkor är oskäligt kan det antingen jämkas, vilket innebär att det anpassas till en rimlig nivå, eller lämnas utan avseende, vilket innebär att det helt ignoreras. Detta innebär således inte att hela avtalet blir ogiltigt, men att en viss del av avtalet, på grund av viss omständigheter, inte är gällande för parterna.
I lagkommentaren framhålls att hänsyn ska tas till behovet av att skydda den som befinner sig i en underlägsen ställning i avtalsförhållandet, särskilt om personen är en konsument. Detta innebär att domstolarna särskilt ska beakta om avtalsvillkoren är orättvisa gentemot den svagare parten i avtalet.
Ett exempel på när detta kan bli aktuellt är om ett företag erbjuder en konsument en långsiktig tjänst, till exempel ett abonnemang eller ett avtal om prenumerationstjänster. Om avtalsvillkoren i detta avtal är mycket ogynnsamma för konsumenten, till exempel genom att det finns höga avgifter, begränsade möjligheter till att säga upp avtalet eller obefogade klausuler som ger företaget orimliga rättigheter, kan konsumenten ansöka om jämkning eller ogiltigförklaring av dessa villkor enligt 36 § Avtalslagen. Domstolen skulle då bedöma om villkoren är oskäliga med hänsyn till konsumentens position och andra relevanta omständigheter, och vid behov justera avtalsvillkoren för att upprätthålla en rimlig balans mellan parterna.
Ett annat exempel kan vara när en arbetsgivare erbjuder en anställd ett anställningsavtal som innehåller en klausul som begränsar den anställdes möjligheter att söka anställning hos konkurrerande företag efter att anställningen avslutas. Klausulen är utformad på ett sådant sätt att den hårt begränsar den anställdes framtida karriärmöjligheter och personliga val. Dessutom är villkoren för begränsningen oproportionerliga med tanke på den anställdes befattning och den tidigare anställningens varaktighet.
I detta scenario kan den anställde ansöka till behörig domstol om att klausulen ska jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § Avtalslagen och vidare med hänvisning till 38 § beträffande oskäliga konkurrensklausuler (se ovan). Domstolen skulle då bedöma om klausulen är oskälig med hänsyn till olika faktorer, inklusive den anställdes ställning, den faktiska konkurrenssituationen och andra relevanta omständigheter. Om klausulen anses vara oskälig kan den antingen anpassas till en rimlig nivå eller ogiltigförklaras helt och hållet, vilket skulle ge den anställde större frihet att söka nya arbetsmöjligheter efter att anställningen avslutats.
När skuldebrev ogiltigförklaras
Avtalslagen reglerar även vissa situationer beträffande skuldebrev och när sådana handlingar kan komma att ogiltigförklaras. Detta kan du läsa mer om här.