Läkarintyget

För att ha rätt till sjuklön eller sjukpenning och legitimt kunna vara frånvarande på grund av sjukdom, måste den som är sjuk eller skadad kunna bevisa detta. Detta görs vanligen med ett läkarintyg som behövs från dag 8 av sjukfrånvaron. Dock kan arbetsgivare i vissa fall kräva ett sådant intyg redan från den första sjukdagen, detta specificeras ofta i kollektivavtalet.

Ett läkarintyg ska klart visa att personens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, antingen helt eller delvis. Bara legitimerade läkare och tandläkare har befogenhet att utfärda dessa intyg, som ska innehålla information om diagnos, funktionella begränsningar och hur dessa begränsningar påverkar arbetsförmågan, samt intygets giltighetstid. Denna information är avgörande för arbetsgivarens möjligheter att anpassa arbetsplatsen och genomförda rehabiliteringsinsatser.

Om ett läkarintyg är ofullständigt, till exempel om det inte klargör hur arbetsförmågan påverkas, bör den anställde be läkaren om en komplettering. Arbetsgivaren kan också be om detta, men då krävs den anställdes samtycke.

Även om den sjuka har rätt att hålla sin diagnos privat, underlättar öppenhet för arbetsgivaren att förstå situationen och vidta adekvata åtgärder för arbetsanpassning och rehabilitering. En välunderrättad arbetsgivare kan bidra mer effektivt till den anställdas återgång till arbete.

När det gäller val av läkare har den anställde friheten att välja sin egen vårdgivare. Det finns dock tillfällen då kollektivavtal ange en särskild vårdgivare, exempelvis företagshälsan, vars besök ofta bekostad av arbetsgivaren. Trots detta kan inte en arbetsgivare förbjuda en anställd att välja en egen läkare.