Hot och våld i kommun och region
Ett verkligt arbetsmiljöproblem
Under det senaste året har flera allvarliga händelser satt ljuset på frågor om hot och hot om våld i arbetslivet. När sådana situationer får allvarliga konsekvenser, ibland med dödlig utgång, blir det tydligt att frågan inte kan hanteras enbart som en säkerhetsfråga. Statistik från AFA Försäkring visar att hot och hot om våld fortsatt är ett tydligt arbetsmiljöproblem i kommuner och regioner. Arbetsmiljöverkets undersökningar visar vidare att vissa grupper är mer utsatta än andra, särskilt unga kvinnor och arbetstagare i vård, omsorg, utbildning och offentlig verksamhet.
Varje verksamhet har sin egen riskbild
Riskbilden varierar beroende på verksamhet och vilket uppdrag som ska utföras. I vissa verksamheter uppstår riskerna främst i möten med patienter, brukare eller anhöriga. I andra kan de vara nära knutna till myndighetsutövning, konflikter eller situationer där personal behöver sätta gränser eller lämna olika typer av besked som väcker starka reaktioner.
Förutsättningarna i verksamheten kan förändras snabbt. Ett samtal i socialtjänsten, ett hembesök i omsorgen eller en situation i skolan kan få en annan utveckling än vad som först bedömdes. Därför behöver arbetsgivaren hålla isär tre delar i det förebyggande arbetet. Policyn tydliggör arbetsgivarens hållning, rutinerna anger hur verksamheten ska agera och riskbedömningen avgör vilka åtgärder som krävs i den konkreta situationen eller inför ett särskilt uppdrag. Tillsammans skapar de tre delarna ett arbetssätt som går att använda i vardagen.
Det förebyggande arbetet behöver vara konkret
Utifrån arbetsmiljölagens krav på arbetsgivaren räcker det inte att reagera när något redan har inträffat, utan arbetet behöver börja tidigare än så. Det förebyggande arbetet handlar om att identifiera var riskerna finns, i vilka situationer de uppstår och vilka åtgärder som behöver vara på plats innan något händer.
I praktiken kan det handla om att bedöma risker inför hembesök, planera hur svåra samtal ska genomföras, säkerställa att larmvägar fungerar, se över lokalernas utformning och avgöra om bemanningen är tillräcklig i utsatta situationer. Det kan också handla om att tydliggöra när en medarbetare ska avbryta ett möte, vem som ska kontaktas vid en uppkommen risk och hur information om tidigare incidenter ska föras vidare inom verksamheten.
I vissa situationer går riskerna att bedöma i förväg och i andra behöver en ny bedömning göras direkt på plats när förutsättningarna förändras. Ett möte som från början framstår som rutinmässigt kan till exempel snabbt få en annan karaktär om någon blir upprörd, aggressiv eller om fler personer än väntat deltar. Det förebyggande arbetet behöver därför bygga på både tydliga rutiner och ett arbetssätt som gör det möjligt att ompröva riskbilden när situationen kräver det.
Rutiner behöver fungera i vardagen
Det finns ofta en stor skillnad mellan att ha rutiner och att ha fungerande rutiner. Medarbetare behöver veta vad som gäller innan en situation uppstår, vem som ska kontaktas, hur stöd snabbt kan nås och vad som händer efter en incident. I annat fall blir ansvaret otydligt i praktiken, även om styrdokumenten ser korrekta ut.
Det förebyggande arbetet blir därför mer träffsäkert när rutinerna svarar på konkreta frågor.
- Vem gör den första bedömningen?
- När ska en chef kopplas in?
- När behöver arbetssättet ändras?
- Hur dokumenteras tillbud och incidenter?
- Vilket stöd finns för den som har blivit utsatt?
Det är först när sådana frågor har ett tydligt svar som rutinerna blir användbara i verksamheten.
Roller och ansvar behöver vara tydliga
Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger alltid kvar på arbetsgivaren. För att arbetsmiljöarbetet ska fungera i praktiken behöver närmaste chef kunna fånga upp risker, se till att rutiner följs och agera när arbetssätt eller förutsättningar behöver förändras. Det förutsätter att arbetsmiljöuppgifter har fördelats på ett tydligt sätt och att den som får uppgifter också har tillräckliga kunskaper, befogenheter, resurser och en tillräckligt självständig ställning för att kunna fullgöra dem.
HR har ofta en stödjande roll i frågor som rör struktur, utbildning, dokumentation och uppföljning, men tar inte över arbetsmiljöansvaret från verksamheten eller närmaste chef. För chefer och HR är det därför viktigt att inte blanda ihop rollerna. Chefens ansvar handlar om tillämpningen i vardagen medan HR:s roll är att ge stöd så att arbetet blir rättssäkert, tydligt och hållbart över tid.
Samverkan och skyddsombudets roll
I kommunal och regional verksamhet ska frågor om hot och våld inte enbart hanteras av arbetsgivaren och cheferna, utan frågorna ska även hanteras i samverkan. Kollektivavtal och lokala samverkansformer kan ha betydelse för hur frågor om risker, åtgärder och uppföljning behandlas. Det förändrar inte arbetsgivarens ansvar, men påverkar hur arbetsmiljöarbetet bedrivs i praktiken.
Skyddsombudet har en central roll i det förebyggande arbetsmiljöarbetet och ska ges möjlighet att medverka, exempelvis vid undersökning av risker, riskbedömning och uppföljning av incidenter. I vissa verksamheter är skyddsombudet också fackligt förtroendevald och då behöver arbetsgivaren vara noggrann med att hålla isär rollerna och se till att frågorna hanteras i rätt forum.
Uppföljningen visar om arbetet håller
När en incident väl har inträffat räcker det inte att bara lösa den akuta situationen, utan det krävs även att verksamheten hanterar frågan efteråt. Om arbetsgivaren inte fångar upp orsakerna bakom händelsen och använder dem i det fortsatta arbetsmiljöarbetet blir det svårt att minska risken för att något liknande händer igen.
Det är ofta här kvalitén i arbetsmiljöarbetet blir synlig. En verksamhet som följer upp tillbud och incidenter på ett genomtänkt sätt får bättre förutsättningar att anpassa rutiner, utveckla riskbedömningar och ge rätt stöd till medarbetarna. En verksamhet som stannar vid den akuta händelsen riskerar däremot att få återkommande problem.
Med andra ord räcker det inte att arbetsgivare känner till att risker finns, utan fokus bör ligga på hur man kan omsätta det som identifieras i tydliga policyer, användbara rutiner, konkreta riskbedömningar och en ansvarsfördelning som fungerar i vardagen. I annat fall blir det svårt att förebygga incidenter på ett sätt som håller över tid.
Behöver ni stöd i det förebyggande arbetsmiljöarbetet? Med Lawbox Chefsportal får chefer och HR tillgång till praktiska verktyg i form juridiskt förankrade mallar och utbildningar. Chefsportalen ger även tillgång till personligt stöd från Lawbox jurister samt tillgång till en AI-agent som kan söka i ert specifika kollektivavtal och interna dokument.
Rättsliga utgångspunkter
| Rättskälla | Vad den innebär i praktiken |
|---|---|
| 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen | Arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Det gäller även risker för hot och våld. |
| 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen | Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten ur arbetsmiljösynpunkt, undersöka risker och utreda arbetsskador och tillbud. |
| AFS 2023:1 | Arbetsgivaren ska undersöka arbetsmiljöförhållandena, bedöma risker, vidta åtgärder och följa upp resultatet. Riskbedömningar ska dokumenteras skriftligt när det behövs. |
| AFS 2023:2 | Där det finns risk för våld eller hot om våld ska arbetet ordnas så att risken förebyggs så långt som möjligt. Det ska finnas särskilda säkerhetsrutiner och arbetstagarna ska känna till dem. |
| AFS 2023:2 om ensamarbete vid påtaglig risk | Arbetsgivaren får inte låta en arbetstagare utföra ensamarbete om arbetsuppgiften innebär en påtaglig risk för våld eller hot om våld. |
| Samverkan | Arbetsmiljöarbetet ska bedrivas i samverkan med arbetstagare och skyddsombud. Det är särskilt viktigt vid riskbedömning, åtgärder och uppföljning. |
Statistik och aktuellt kunskapsläge
| Källa | Uppgift |
|---|---|
| AFS Försäkring 2025 | Hot och våld låg bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna i kommun- och regionsektorn under 2019–2023. Det motsvarar ungefär var åttonde allvarlig arbetsolycka. |
| AFA Försäkring, 2025 | Nära 1 400 olyckor drabbade kvinnor och drygt 300 drabbade män. |
| AFA Försäkring, 2025 | Undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter stod för ungefär hälften av olyckorna. |
| Arbetsmiljöverket | Unga kvinnor är den grupp som i störst utsträckning uppger att de varit utsatta för hot eller våld i arbetet. Bland kvinnor 16–29 år uppgav 26 procent att de utsatts minst en gång under det senaste året. |
| Arbetsmiljöverket | Bland unga kvinnor uppgav 34 procent att de arbetat ensamma och riskerat att hamna i otrygga eller hotfulla situationer minst en gång under det senaste året. |
| Arbetsmiljöverket | Inom vård och omsorg uppgav 45 procent att de minst en till några gånger under det senaste året arbetat ensamma och riskerat att hamna i otrygga eller hotfulla situationer. |
| Arbetsmiljöverket, Kunskapsprojekt 2026 | Arbetsmiljöverket driver ett särskilt kunskapsprojekt om hot och våld inom vård, skola, omsorg och socialtjänst, med planerat avslut under andra kvartalet 2026. |
