Trakasserier
Trakasserier framgår av 1 kap. 4 § 4 p. diskrimineringslagen och innebär ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna.
Trakasserier kan vara både fysiska, verbala eller icke-verbala handlingar, där syftet eller resultatet är att orsaka skada eller obehag för en person och på så sätt kränka personens värdighet. Små, obetydliga skillnader i bemötande betraktas inte som trakasserier. För att något ska klassas som trakasserier krävs tydliga och märkbara kränkningar, och beteendet måste vara oönskat.
För att ett beteende ska betraktas som trakasserier enligt lagen måste det ha ett samband med någon av diskrimineringsgrunderna. Den som trakasserier måste förstå att beteendet är kränkande och relaterat till den aktuella diskrimineringsgrunden. Den trakasserade bör därför tydligt klargöra för den som trakasserar att beteendet upplevs som kränkande.
I förarbetena framgår att det är den som utsatts för beteendet som själv avgör om det upplevs som kränkande och därmed oönskat. Bedömningen ska alltså inte baseras på vad som allmänt anses vara kränkande beteenden, utan på den utsattes egen upplevelse. Detta skiljer sig från rekvisitet missgynnande vid direkt diskriminering.
Kränkande särbehandling är ett bredare begrepp än trakasserier och sexuella trakasserier, även om dessa är olika former av kränkande särbehandling. Enligt 2 kap. 3 § Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 om planering och organisering av arbetsmiljöarbete definieras kränkande särbehandling som ”Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att arbetstagare ställs utanför arbetsplatsens gemenskapen”.
Kränkande särbehandling anses mer allvarlig om den upprepas och pågår under en längre tid. Kränkande särbehandling kan utvecklas till mobbning när någon systematiskt utsätts för kränkningar kopplade till en eller flera diskrimineringsgrunder under en längre period. Mobbning är därmed en mer allvarlig form av kränkande särbehandling och betraktas också som en allvarligare typ av trakasserier.
Exempel på trakasserier kan vara om en arbetsgivare uttalar sig nedsättande om en arbetstagare inför andra med syfte eller vetskap om att det nedsättande uttalande når arbetstagaren. Även en arbetsledningsåtgärd kan utgöra trakasserier, som när en kvinnlig anställd i en butik som säljer underkläder beordrades att bära en namnskylt med sin egen BH-storlek. Detta vad omständigheter i rättsfallet AD 2013 nr 29 där arbetsdomstolen fastställde att en sådan åtgärd var trakasserier på grund av kön. Trakasserier kan också visa sig i form av utfrysning, härskartekniker som osynliggörande och undanhållande av information.
För att något ska klassas som trakasserier krävs att beteendet eller bemötandet har en koppling till en eller flera av diskrimineringsgrunderna. Det behöver dock inte röra sig om den utsatta personens eget kön, etnicitet eller liknande; kopplingen kan lika väl gälla någon annan, eller en felaktig uppfattning om att personen tillhör en skyddad grupp. Det spelar inte heller någon roll vad en person har för avsikt med sitt beteende. Även oavsiktliga handlingar kan vara diskriminerande. Det är resultatet eller effekten av beteendet som avgör om det ska ses som trakasserier.
Till skillnad från vid direkt diskriminering måste den som trakasserar förstå att hans eller hennes beteende är kränkande och kan utgöra diskriminering. I vissa fall är omständigheterna så tydliga att det är uppenbart för den som trakasserar att beteendet är kränkande. I sådana fall behövs inget ytterligare klargörande från den utsatta. Detta har formulerats som att om den som utför de oönskade handlingarna inser, eller med normal omdömesförmåga borde inse, att beteendet är ovälkommet, betraktas det som trakasserier.