Lagrum som täcks vid kränkande särbehandling
Arbetsmiljölagen (1977:1160)
Arbetsmiljölagen (1977:1160), förkortad AML syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen innehåller de generella reglerna gällande arbetsgivarens ansvar över arbetsmiljön.
Arbetsgivaren ska enligt 3 kap. 2 § AML vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. Inom ramen för detta ingår att förebygga att arbetstagare utsätts för kränkande särbehandling på arbetsplatsen eftersom det i förlängningen kan leda till ohälsa hos arbetstagaren.
AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete
Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) innehåller detaljerade regler om arbetsgivarens ansvar över det systematiska arbetsmiljöarbetet som ska bedrivas på arbetsplatser. Föreskriften reglerar att det systematiska arbetsmiljöarbetet innebär att undersöka, riskbedöma, genomföra åtgärder och följa upp verksamheten på ett sådant sätt att ohälsa och olycksfall förebyggs på arbetsplatsen.
Inom det systematiska arbetsmiljöarbetet ingår att arbetsgivaren förebygger och hanterar kränkande särbehandling för att uppfylla sina krav i enlighet med AFS 2023:1.
AFS 2023:2 om planering och organisering av arbetsmiljöarbete
Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 (om planering och organisering av arbetsmiljöarbete) innehåller detaljerade regler om arbetsgivarens ansvar över den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på arbetsplatsen. Denna föreskrift reglerar kunskapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.
I 2 kap. 3 § AFS 2023:2 fastställs definitionen av kränkande särbehandling som stadgar att kränkande särbehandling är:
”Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att arbetstagare ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”
2 kap. 4 § AFS 2023:2 fastställer vidare att arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper om hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling.
Vidare i AFS 2023:2 är det 2 kap. 10–11 §§ som detaljerat reglerar kränkande särbehandling. Dessa regler fastställer bland annat att arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten samt att arbetsgivaren har ett ansvar att se till att det finns särskilda rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras samt vad som ska framgå av dessa rutiner.
Lag (1982:80) om anställningsskydd
Vid hanteringen av kränkande särbehandling som uppstått på en arbetsplats kan i vissa fall lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) bli aktuell.
Att utföra kränkande särbehandling mot en annan medarbetare är en form av misskötsel som inte tolereras på arbetsplatsen. Vid sådana incidenter ska arbetsgivaren hantera arbetstagaren som missköter sig enligt LAS. Uppsägning enligt 7 § LAS (uppsägning p.g.a personliga skäl) kan aktualiseras såvida kraven i LAS har beaktats.
Arbetsgivaren måste i vissa fall undersöka möjligheten för omplacering innan en uppsägning får genomföras. Därefter får arbetsgivaren inte heller grunda en uppsägning på omständigheter som arbetsgivaren känt till i mer än två månader vilket innebär att arbetsgivaren måste agera skyndsamt. Arbetstagaren måste även fått möjligheten att rätta sitt oönskade beteende innan en uppsägning får genomföras.
Vad är skillnaden på en lag och en föreskrift?
En lag börjar som ett förslag från regeringen (proposition), därefter blir sedan lagen beslutad utav riksdagen. För grundlagen finns ett särskilt förfarande. Vad gäller förordningar är det regeringen som beslutar om dessa. En förordning förtydligar och preciserar det som står i lagen. I vissa fall kan det krävas ännu mer detaljerade regler än vad som anges i lagar och förordningar, därav kan myndigheter få rätten att besluta om föreskrifter. Till exempel är det Arbetsmiljöverket som har befogenheten att upprätta föreskrifter om arbetsmiljö.
Skillnaden mellan en lag och en föreskrift är alltså vem som skapar dem och hur detaljerade de är. Lagar stiftas av riksdagen och är de övergripande reglerna som alla måste följa. Föreskrifter är mer detaljerade regler som skapas av myndigheter för att förtydliga och komplettera lagarna, ofta baserade på myndigheternas specifika kunskaper och behovet av detaljstyrning inom vissa områden.
Vad gäller Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS:ar) innehåller bindande regler. Vissa av dessa föreskrifter innehåller även allmänna råd, dessa fungerar dock som vägledning och är således inte bindande. Dessa allmänna råd kan till exempel upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven och ger förslag på bra sätt att arbeta på.