Lagstiftning och ansvar

Kränkande särbehandling regleras i 2 kap. 10–11 §§ i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 om planering och organisering av arbetsmiljöarbete. Arbetsgivarens ansvar att säkerställa en hälsosam och säker arbetsmiljö samt arbeta för att förebygga risker för ohälsa och olycksfall enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete innefattar även att motverka och hantera kränkande särbehandling eftersom detta är något som kan leda till ohälsa hos arbetstagarna. De detaljerade reglerna kring kränkande särbehandling är fastställda i AFS 2023:2 där Arbetsmiljöverket även fastställt allmänna råd till arbetsgivaren om hur dessa regler bäst lämpligt tillämpas i praktiken.

2 kap. 10 § AFS 2023:2

Enligt 2 kap. 10 § i AFS 2023:2 om planering och organisering av arbetsmiljöarbete ska arbetsgivaren klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska enligt denna regel även vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Enligt de allmänna råden tillhörande denna paragraf kan detta klargörande lämpligen göras skriftligen i en policy. Chefer och arbetsledande personal har ett särskilt ansvar när det gäller att förebygga, uppmärksamma och hantera kränkande särbehandling. Det är därmed viktigt att chefer och arbetsledare uppfyller de kunskapskrav som fastställs i 2 kap. 4 § AFS 2023:2.

Kunskapskraven enligt 2 kap. 4 § som refereras till i de allmänna råden tillhörande 2 kap. 10 § fastställer att arbetsgivaren ska se till att chefer och arbetsledare har kunskaper om:

1. hur man förebygger och hanterar ohälsosam arbetsbelastning,
2. hur man förebygger och hanterar kränkande särbehandling.

Arbetsgivaren ska även se till att det finns förutsättningar att omsätta detta kunskaper i praktiken. Ett sätt för arbetsgivaren att tillföra kunskaper till sina chefer och arbetsledare är att ge adekvat utbildning. Det underlättar att chefer, arbetsledare och skyddsombud genomgår samma utbildning och har motsvarande kunskaper. Utbildningen bör ges av företagshälsovården eller någon annan resurs med kompetens inom området. Att chefer och arbetsledare ska kunna omsätta sina kunskaper i praktiken innebär att de ska ges tillräckliga befogenheter, en rimlig arbetsbelastning och stöd i sin roll.

De allmänna råden tillhörande 2 kap. 10 § AFS 2023:2 informerar även om att ett gemensamt arbete kring bemötande och uppträdande på arbetsplatsen kan bidra till att motverka kränkande särbehandling. Råden understryker även att det är extra viktigt att vara uppmärksam på förhållanden i verksamheten såsom konflikter, arbetsbelastning, arbetsfördelning, förutsättningar för samarbete och konsekvenser av förändringar. Dessa förhållanden är viktiga adressera i ett tidigt skede för att fånga upp problematik innan det leder till kränkande särbehandling, och i förlängningen ohälsa hos medarbetarna.

2 kap. 11 § AFS 2023:2

Arbetsgivaren ska enligt 2 kap. 11 § AFS 2023:2 se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras. Av dessa rutiner ska det framgå:

1. Vem som tar emot informationen om att kränkande särbehandling förekommer,
2. Vad som händer med informationen, vad mottagaren ska göra, och
3. Hur och var de som är utsatta snabbt kan få hjälp.

Dessa rutiner ska arbetsgivaren göra kända för alla arbetstagare.

Enligt de allmänna råden rekommenderas att kränkande särbehandling ska rapporteras till en chef när de inblandade inte på egen hand lyckas reda upp situationen. Om arbetstagaren i fråga inte kan vända sig till sin närmaste chef av någon anledning kan arbetstagaren i stället vända sig till en högre chef eller ett skyddsombud.

I vissa situationer kan det finnas behov av att snabbt ingripa och göra en bedömning av situationen för att förhindra att situationen förvärras och säkerställa efterlevnad av punkt 3, att den utsatta snabbt kan få hjälp och vet hur och vart detta stöd ges. Arbetsgivaren kan ge företagshälsovården eller annan sakkunnig inom området i uppdrag att ge detta stöd och hjälp till en utsatt arbetstagare.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete finns regler om att om någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet, eller om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas i framtiden. Att utreda kränkande särbehandling är således ett krav enligt reglerna om det systematiska arbetsmiljöarbetet som ska finnas på arbetsplatsen.

Ett undermåligt utredningsförfarande när det gäller kränkande särbehandling är enligt de allmänna råden till 2 kap. 11 § ASF 2023:2 skadligt både ut ett arbetsmiljöperspektiv men även hur ett hälsoperspektiv. Den som utför en utredning om kränkande särbehandling på en arbetsplats bör ha tillräcklig kompetens, möjlighet att agera opartiskt och ha de berördas förtroende.