Lagrum som täcks för visselblåsarärenden

Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (visselblåsarlagen)

Visselblåsarlagen (formellt: Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden) trädde i kraft den 17 december 2021. Lagen ersatte den tidigare visselblåsarförordningen från 2017 och är Sveriges implementering av det EU-direktiv (2019/1937) som syftar till att stärka skyddet för visselblåsare inom hela unionen.

Syftet med visselblåsarlagen är att uppmuntra till och underlätta rapportering av allvarliga missförhållanden i arbetslivet, särskilt sådana som strider mot EU-rätt eller nationell rätt, och att skydda den som rapporterar från repressalier. Lagen syftar också till att öka transparensen inom organisationer och myndigheter, samt att säkerställa att rapporterade missförhållanden faktiskt hanteras på ett rättssäkert och effektivt sätt.

Förordning (2021:949) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (visselblåsarförordningen)

Visselblåsarförordningen (formellt: Förordning (2021:949) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, trädde i kraft den 17 december 2021, samma dag som den nya visselblåsarlagen (2021:890) började gälla. Förordningen är ett kompletterande regelverk som innehåller närmare bestämmelser om hur vissa delar av visselblåsarlagen ska tillämpas i praktiken, särskilt i fråga om extern rapportering till behöriga myndigheter.

Syftet med förordningen är att precisera och effektivisera det system för rapportering av allvarliga missförhållanden som infördes genom visselblåsarlagen, i enlighet med EU:s visselblåsardirektiv (2019/1937).

Förordningen (2021:949) är ett sekundärrättsligt instrument som ges med stöd av visselblåsarlagen. Den innehåller inga självständiga rättigheter eller skyldigheter för enskilda visselblåsare, men är nödvändig för att visselblåsarskyddet ska fungera i praktiken, särskilt när det gäller:

• Extern rapportering
• Myndigheternas skyldigheter

• Tillsyn och rapportering

Förordning (2021:950) om statsbidrag för information och rådgivning om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden

Förordning (2021:950) om statsbidrag för information och rådgivning om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, trädde i kraft den 17 december 2021 som ett komplement till visselblåsarlagen (2021:890). Den reglerar möjligheten för vissa organisationer att få statsbidrag för att bedriva information och rådgivning till personer som funderar på att rapportera om missförhållanden i arbetslivet, så kallade visselblåsare.

Förordningen syftar till att säkerställa att det finns opartisk, tillgänglig och kostnadsfri vägledning för personer som omfattas av visselblåsarlagens skydd, vilket är ett krav enligt EU:s visselblåsardirektiv (2019/1937). Förordningen ska bidra till att stärka rättssäkerheten för visselblåsare och att det förebyggande skyddet i lagen fungerar i praktiken.

EU:s visselblåsardirektiv (2019/1937)

Direktiv (EU) 2019/1937, ofta kallat visselblåsardirektivet, antogs den 23 oktober 2019 av Europaparlamentet och rådet. Det trädde i kraft den 16 december 2019 och medlemsstaterna, däribland Sverige, var skyldiga att implementera direktivet i nationell rätt senast den 17 december 2021.

Syftet med direktivet är att säkerställa ett effektivt och harmoniserat skydd för visselblåsare inom hela EU, särskilt för dem som rapporterar om överträdelser av EU-rätten inom vissa utpekade områden. Direktivet syftar även till att främja upptäckt och förebyggande av oegentligheter och därigenom stärka rättsstatlighet, ansvarstagande och öppenhet inom både offentlig och privat sektor.

Innan direktivet antogs fanns det stora skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning om visselblåsarskydd. I många länder saknades särskilda regler, vilket ledde till att visselblåsare ofta riskerade repressalier, såsom uppsägning, hot eller rättsprocesser, när de rapporterade om missförhållanden.

Kommissionens bakgrundsbedömning visade att detta tystade potentiella visselblåsare och förhindrade att allvarliga överträdelser av EU-rätten uppdagades i tid. Direktivet kom därför att utgöra en tvingande minimistandard för skydd av visselblåsare i hela unionen.

Sverige genomförde direktivet genom att anta:

• Visselblåsarlagen (2021:890) – det huvudsakliga skyddet

• Förordning (2021:949) – reglering av externa rapporteringskanaler

• Förordning (2021:950) – statsbidrag till rådgivningsverksamhet

Sverige valde dessutom att utvidga skyddet till att även omfatta överträdelser av svensk rätt och tillämpa lagen på både offentliga och privata arbetsgivare, även utanför direktivets minimikrav.