Skydd mot hindrande åtgärder och repressalier

Visselblåsarlagen ger ett starkt skydd mot att personer som rapporterar missförhållanden – eller bistår vid sådan rapportering – utsätts för negativa konsekvenser i sitt arbetsliv. Skyddet omfattar både förbud mot att hindra rapportering och förbud mot repressalier.

Förbud mot att hindra rapportering

En verksamhetsutövare får inte hindra eller försöka hindra någon från att rapportera om missförhållanden. Detta gäller oavsett om rapporteringen sker internt inom organisationen, externt till en myndighet eller via offentliggörande. Att försöka hindra kan innebära olika åtgärder, till exempel att arbetsgivaren försöker tysta ner visselblåsaren, förflyttar personen till sämre arbetsuppgifter, drar in förmåner eller låter bli att befordra någon som annars skulle ha blivit det (3 kap 1 § visselblåsarlagen).

Förbud mot repressalier

Verksamhetsutövaren får inte heller vidta repressalier på grund av att någon har rapporterat.

En repressalie är varje handling som på något sätt försämrar situationen för visselblåsaren till följd av att denne har rapporterat. Det kan vara uppsägning, utebliven befordran, negativ särbehandling eller annan påföljd. Skyddet gäller även om repressalien sker indirekt, till exempel genom ändrade arbetsvillkor, tyst mobbning eller förflyttningar utan saklig grund.

Repressalier är alltså direkta eller indirekta åtgärder eller underlåtelser som orsakar eller riskerar att orsaka skada eller men för den rapporterande personen. Det centrala är att det finns ett orsakssamband mellan rapporteringen och åtgärden.

Skyddet gäller inte bara för visselblåsaren själv utan omfattar även:

• Personer som bistår vid rapporteringen, t.ex. förtroendevalda eller skyddsombud
• Personer med koppling till visselblåsaren, såsom anhöriga eller kollegor
• Juridiska personer (t.ex. företag eller organisationer) som visselblåsaren har koppling till, exempelvis genom anställning eller ägarskap (3 kap 1 § visselblåsarlagen)

Skydd vid fackligt samråd

En person som överväger att rapportera och vänder sig till sin arbetstagarorganisation (fackförbund) för att diskutera frågan har ett särskilt skydd. Verksamhetsutövaren får varken hindra eller bestraffa personen för att denne söker fackligt stöd inför en eventuell rapportering. Det spelar ingen roll om samrådet faktiskt leder till rapportering – skyddet gäller redan vid avsikten att samråda (3 kap 2 § visselblåsarlagen).

Undantag vid brott

Skyddet mot repressalier gäller inte om visselblåsaren i samband med rapporteringen eller inhämtandet av information begår ett brott. I sådana fall kan personen hållas ansvarig, och verksamhetsutövaren får vidta åtgärder på grund av det brottsliga handlandet, även om det är kopplat till rapporteringen (3 kap 3 § visselblåsarlagen).