Vad kan rapporteras?

För att en rapportering ska omfattas av skydd enligt visselblåsarlagen krävs att det rör sig om vissa typer av missförhållanden och att dessa är av allmänintresse. Det är därför avgörande att förstå vad lagen avser med dessa två begrepp och hur den juridiska gränsdragningen görs mellan visselblåsning och andra typer av interna ärenden.

Definition av missförhållanden

Missförhållanden enligt visselblåsarlagen omfattar både agerande och underlåtenhet att agera, oavsett om dessa sker medvetet eller av oaktsamhet. Med oaktsamhet betyder att någon inte har varit tillräckligt försiktig eller uppmärksam i en viss situation, trots att denne borde ha varit det. Det handlar alltså inte om att man medvetet gjort fel.

Även situationer som uppstår på grund av omständigheter där ingen enskild person bär ansvar kan räknas som missförhållanden (se prop. 2017/18:200 s. 149 och 2020/21:193 s. 267). Det kan handla om olika typer av försummelser eller oegentligheter inom en verksamhet. Missförhållanden kan också avse sådant som med stor sannolikhet kommer att inträffa. Att försöka dölja ett missförhållande kan i sig utgöra ett missförhållande (se prop. 2020/21:193 s. 267). Det är inte ett krav att missförhållandet pågår vid tidpunkten för rapporteringen.

• Brottsliga handlingar, såsom korruption, mutor, miljöbrott, bedrägeri eller bokföringsbrott.
• Oegentligheter, det vill säga handlingar som inte nödvändigtvis är brottsliga men som strider mot interna regler, uppförandekoder eller god sed i branschen.
• Risker för allvarlig skada, till exempel hot mot människors liv och hälsa, skada på miljön eller säkerhetsbrister inom viktiga samhällsfunktioner.

Det är inte ett krav att visselblåsaren kan bevisa att missförhållandet faktiskt föreligger, men det ska finnas rimliga skäl att anta att uppgifterna är korrekta.

Vad innebär ”av allmänintresse”?

För att en rapport ska omfattas av visselblåsarskyddet krävs att informationen rör ett missförhållande som är av allmänintresse. Detta innebär att det ska handla om något som påverkar fler än den enskilde visselblåsaren eller enbart den interna arbetsmiljön. Exempel på situationer där allmänintresset anses föreligga är:

• korrupta handlingar
• felaktig användning av offentliga medel eller
• överträdelser av viktiga regler inom exempelvis miljö, hälsa och säkerhet.

Bedömningen om något är av allmänintresse görs utifrån sakens art, omfattning och de potentiella konsekvenserna i det enskilda fallet.

Gränsdragningen – vad är inte en visselblåsning?

Det kan ibland vara svårt att navigera i vad som utgör en visselblåsning och vad som inte gör det. Som ovan nämnt ska det röra sig om ett missförhållande av allmänintresse. Det rör sig därmed inte om:

• Interna konflikter,
• missnöje med arbetsledning,
• arbetsmiljöproblem (exempelvis kränkande särbehandling) eller
• andra tvister som enbart berör individens egna arbetsförhållanden.

Sådana typer av ärenden hanteras istället inom ramen för arbetsrätten, exempelvis genom medbestämmandelagen (1976:580) (MBL)  och arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML). Visselblåsarskyddet är alltså inte tillämpligt för t.ex. lönediskussioner, enskilda uppsägningar eller personliga klagomål om ledarskapsstil, såvida inte dessa utgör del av ett större och allmänfarligt mönster.