Vem omfattas av skyddet?

Visselblåsarlagen syftar till att ge ett brett och effektivt skydd för individer som rapporterar om allvarliga missförhållanden. Skyddet gäller dock inte endast traditionella arbetstagare, utan omfattar även andra personer med insyn i verksamheten. Nedan följer en översikt av de personkategorier som omfattas av visselblåsarskyddet enligt lagens bestämmelser.

Anställda och skyddsombud (nuvarande och tidigare)

Skyddet gäller för både nuvarande och tidigare arbetstagare. Det innebär att en person som lämnar sin anställning, och rapporterar om missförhållanden som denne fått kännedom om under anställningstiden, fortfarande omfattas av skyddet.

Praktikanter, volontärer, konsulter och inhyrd personal

Lagen omfattar även personer som inte har en traditionell anställning men som ändå verkar inom en verksamhet. Detta inkluderar praktikanter, volontärer, konsulter, inhyrd personal och andra former av tillfällig eller indirekt arbetskraft. Det avgörande är att personen genom sitt arbete har tillgång till information om missförhållanden och därmed befinner sig i en potentiell visselblåsarposition.

Leverantörer, underleverantörer samt personer i lednings- och tillsynsorgan

Visselblåsarskyddet sträcker sig till externa aktörer som på olika sätt har affärsrelationer med verksamheten. Leverantörer, underleverantörer och deras anställda omfattas, liksom styrelseledamöter och andra personer i lednings- eller tillsynsorgan. Detta speglar behovet av att även externa parter ska kunna rapportera om missförhållanden utan rädsla för repressalier.

Skydd för personer som bistår visselblåsare

Lagen ger även skydd för individer som på olika sätt bistår visselblåsaren i rapporteringsprocessen. Det kan röra sig om kollegor, fackliga företrädare, ombud eller andra som hjälper visselblåsaren, t.ex. genom rådgivning eller stöd vid rapportering. Syftet är att förhindra att dessa personer drabbas av negativa konsekvenser på grund av sitt stöd till visselblåsaren.

Villkor för skydd enligt visselblåsarlagen

För att skyddet enligt visselblåsarlagen ska gälla måste tre villkor vara uppfyllda:

1. Missförhållandena måste förekomma i sådan verksamhet som lagen omfattar.
2. Den rapporterande personen måste vid tidpunkten för rapporteringen ha haft skälig anledning att anta att informationen var sann.
3. Rapporteringen måste ske internt, externt eller genom offentliggörande enligt lagens regler.

Dessa tre punkter utgör grunden för att visselblåsaren ska omfattas av rättsskyddet i lagen (4 kap 1 § visselblåsarlagen).

Det krävs även att missförhållandena har uppstått – eller med stor sannolikhet kommer att uppstå i den verksamhet där den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam (t.ex. även som arbetssökande). Det räcker alltså att den rapporterande personen får kännedom om missförhållandet i ett arbetsrelaterat sammanhang, även om det inte sker i den egna arbetsgivarens verksamhet (4 kap 2 § visselblåsarlagen).

Som nämnt krävs skälig anledning att anta att de uppgifter som rapporteras är sanna. Det krävs därmed inte att uppgifterna är bevisade eller verifierade, men det måste finnas ett rimligt anledning att tro att de är riktiga. Det räcker inte med rykten eller lösa antaganden.

Bedömningen av detta görs objektivt – alltså utifrån vad en förnuftig person i samma situation hade haft anledning att tro, baserat på den information som fanns vid rapporteringstillfället (4 kap 3 § visselblåsarlagen).

Skydd vid offentliggörande

Skyddet enligt visselblåsarlagen gäller även när information om missförhållanden görs offentligt, exempelvis genom media, miljöorganisationer eller andra aktörer, men bara under vissa förutsättningar. I dessa situationer krävs att:

• Personen först har rapporterat externt enligt lagen utan att få återkoppling eller att några uppföljningsåtgärder vidtagits inom föreskriven tid.
• Det finns överhängande fara för liv, hälsa, säkerhet eller risk för omfattande miljöskada, eller
• Det finns skälig anledning att tro att extern rapportering skulle medföra repressalier eller att åtgärder ändå inte skulle vidtas.
• Offentliggörande är enligt visselblåsardirektivet tänkt att användas som sista utväg, och skyddet gäller endast om någon av ovanstående punkter är uppfylld.

Det finns alltså möjlighet för visselblåsaren att offentliggöra missförhållanden som förekommer inom en organisation, men då krävs det att dessa villkor är uppfyllda (4 kap 9 § visselblåsarlagen).