Rätt till sjuklön ifrågasätt när anställd förlorat körkortet

I en ny dom prövade Arbetsdomstolen frågan om en arbetsgivare kunde neka en arbetstagares rätt till sjuklön då arbetstagaren inte längre kunnat utföra sina vanliga arbetsuppgifter på grund av att han fått sitt körkort återkallat, och där det inte funnits möjlighet till omplacering eller att ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter.

Bakgrund

Målet AD 2024 nr 44 handlade om en tvist mellan Almega Tjänsteförbunden, där Carspect AB (arbetsgivaren) är medlem, och Unionen (fackförbundet), som representerade en anställd (G.F.). Bolaget är bundet av ett kollektivavtal mellan parterna, och företagets verksamhet består bland annat av att utföra fordonsbesiktningar. G.F. arbetade som besiktningsingenjör och var ansvarig för att registreringsbesiktiga fordon, vilket innebär att kontrollera och registrera importerade, ombyggda och förändrade fordon.

I september 2022 blev G.F. dömd för grov vårdslöshet i trafik och olovlig körning, vilket ledde till att Transportstyrelsen tillfälligt återkallade hans körkort i 30 månader. Den 30 september informerade G.F. sin arbetsgivare om att han förlorat körkortet. Trots detta fortsatte han att utföra administrativa arbetsuppgifter fram till den 5 oktober 2022. Några dagar senare sjukskrev han sig, men fick beskedet att han inte var berättigad till sjuklön eftersom han inte längre kunde utföra sina arbetsuppgifter utan körkort.

G.F. tog därefter ut semester, men sjukskrev sig på nytt den 12 oktober och var sjukskriven fram till att hans anställning upphörde i november 2023.

Tvisten uppstod när G.F. blev uppsagd på grund av sitt förlorade körkort, men parterna var fortsatt oeniga om han hade rätt till sjuklön under perioden 12 oktober 2022 till 9 januari 2023. Fackförbundet menade att G.F., trots sitt återkallade körkort, var sjuk och därmed hade rätt till sjuklön. Arbetsgivaren bestred detta och hävdade att han inte var berättigad till sjuklön, eftersom G.F. inte längre kunde utföra sina arbetsuppgifter.

Fackförbundet yrkade att Arbetsdomstolen skulle förplikta arbetsgivaren att betala ut sammanlagt drygt 38 000 kronor i sjuklön för olika perioder samt ett allmänt skadestånd om 20 000 kronor för brott mot kollektivavtalet. Fackförbundet yrkade även att ett skadestånd skulle utgå om 50 000 kronor till fackförbundet för samma brott. Arbetsgivarsidan bestred dessa krav, men medgav de yrkade kapitalbeloppen och sättet att beräkna ränta som rimliga.

Fackförbundets grund för talan

Fackförbundet hävdade att G.F., på grund av sjukdom, inte hade kunnat utföra sina normala arbetsuppgifter eller jämförligt arbete, vilket innebar att han enligt lag (1991:1047) om sjuklön (sjuklönelagen) och kollektivavtalet skulle ha rätt till sjuklön i 90 dagar. G.F. var även berättigad till sjuklön utan krav på att vara tillgänglig för arbete, men även om detta skulle krävas stod han till förfogande för administrativa arbetsuppgifter som inte krävde körkort.

Fackförbundet menade att arbetsgivaren borde ha omplacerat eller omfördelat arbetsuppgifter till G.F., särskilt eftersom 60 procent av hans arbete som besiktningsingenjör utgjorde administrativt arbete. Bolaget vidtog dock inga åtgärder, trots att G.F. föreslog olika sätt han kunde fortsätta arbeta.

Vidare menade fackförbundet att bolaget inte hade följt sin skyldighet att genomföra en omplaceringsutredning eller anpassa arbetet efter G.F:s sjukdom, vilket ansågs vara ett brott mot kollektivavtalet. Därför krävde fackförbundet att bolaget skulle betala både sjuklön och skadestånd.

Arbetsgivarparternas grund för bestridandet

Arbetsgivarsidan hävdade att rätten till sjuklön kräver att den anställde skulle ha haft rätt till lön om denne inte var sjuk, vilket innebär att arbetstagaren måste ha stått till förfogande för arbete. Eftersom G.F. förlorade sitt körkort, kunde han inte utföra sitt arbete som besiktningsingenjör och stod därför inte till förfogande för arbete. Arbetsgivaren menade att de inte hade någon skyldighet att omplacera G.F. till andra uppgifter. Därtill fanns det inte heller några lediga tjänster att erbjuda G.F. Därför hävdade arbetsgivaren att G.F. inte hade rätt till sjuklön och att de som arbetsgivare inte brutit mot det gällande kollektivavtalet.

Arbetsgivarsidan påpekade att de administrativa uppgifter som G.F. kunde utföra var direkt kopplade till besiktningsarbetet, som kräver körkort. När hans körkort återkallades kunde han inte längre utföra dessa uppgifter. Arbetsgivaren hävdade därtill även att G.F. inte skickade några förslag på alternativa arbetsuppgifter, och att det inte fanns några behov för honom att hjälpa kollegor eller arbeta inom kundtjänst. Bolaget avslutade med att påpeka att de inte var skyldiga att kalla till förhandling om omplacering, eftersom det inte fanns några arbetsuppgifter som G.F. kunde utföra utan körkort.

Ska en arbetstagare ha arbetat eller ha stått till förfogande för arbete för att ha
rätt till sjuklön?

Enligt lag (1991:1047) om sjuklön (sjuklönelagen) har en arbetstagare rätt till sjuklön om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Sjuklönen motsvarar då den lön som arbetstagaren skulle ha fått om denne kunnat arbeta. Arbetsförmågan bedöms utifrån om arbetstagaren kan utföra sitt vanliga arbete eller ett jämförbart arbete. Om arbetstagaren inte skulle ha haft rätt till lön, exempelvis om denne inte står till förfogande för arbete, har denne heller ingen rätt till sjuklön.

För att en arbetstagare ska ha rätt till sjuklön måste denne vara redo att arbeta om det inte vore för sjukdomen. Arbetsgivaren har dock ingen skyldighet att skapa nya arbetsuppgifter eller omplacera den anställde till ett arbete som inte finns. I detta fall bedöms om G.F. kunde ha stått till förfogande för något annat arbete inom företaget, trots att hans körkort återkallats.

Det gällande kollektivavtalet fastställde att en arbetstagare som är sjuk ska styrka sin sjukdom genom en skriftlig försäkran eller läkarintyg för att vara berättigad till sjuklön.

Arbetsdomstolens bedömning

Arbetsdomstolen bedömde i målet att sjuklön endast ersätter det inkomstbortfall som orsakas av sjukdom. Eftersom G.F. inte kunde utföra sitt arbete utan körkort, och bolaget inte hade några andra lediga arbetsuppgifter att omplacera honom till, ansågs han inte ha stått till förfogande för arbete. Det var enligt domstolen inte skäligt att omfördela arbetsuppgifter till honom eller omorganisera verksamheten för att skapa nya arbetsuppgifter.

Domstolen ansåg därmed att G.F:s inkomstbortfall inte berodde på sjukdom, vilket innebar att han inte hade rätt till sjuklön. Fackförbundets krav om sjuklön och skadestånd avslogs, och fackförbundet ålades att betala arbetsgivarens rättegångskostnader, som reducerades till 150 000 kr.

Avslutningsvis

Detta rättsfall belyser den komplexa frågan om rätten till sjuklön när en anställd inte längre kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter på grund av yttre faktorer, som i detta fall förlusten av körkort. Arbetsdomstolens beslut understryker att sjuklön enbart ska kompensera för inkomstbortfall som direkt orsakats av sjukdom. När en anställd inte kan stå till förfogande för arbete på grund av andra omständigheter försvinner rätten till sjuklön. Detta rättsfall sätter därmed tydliga gränser för arbetsgivares och arbetstagares ansvar kring omplacering och sjuklön vid arbetsförhinder som inte direkt orsakas av sjukdom.