Avvikelseanmälning var inte visselblåsning
Arbetsdomstolen (AD) har i dom nr 47/25 fastställt den 25 juni 2025 att en plastikkirurg vid en privat specialistklinik inte har rätt till skadestånd enligt visselblåsarlagen (2021:890). Domstolen har inte funnit det styrkt att de avvikelser som läkaren rapporterat rörde missförhållanden av allmänintresse. Därmed aktualiserades varken förbudet mot hindrande åtgärder eller mot repressalier. Tingsrättens dom från den 15 november 2023 står fast, men Arbetsdomstolen går längre i sakbedömningen än vad tingsrätten gjorde.
Bakgrund
En läkare, benämnd A.L. i domen, arbetade som plastikkirurg vid en specialistkliniken mellan åren 2015 till 2022. När en ny narkosläkare anställdes 2020 började A.L., under 2020–2021, rapportera ett stort antal avvikelser i klinikens interna system och i e-post. Totalt 71 avvikelser rapporterades, varav cirka 20 uppges ha rört narkosläkarens arbete. A.L. menade att bristande kompetens och kommunikationsproblem på narkossidan innebar risker för patienters liv och hälsa.
Den 27 januari 2022 uppstod en akut konfliktsituation mellan A.L. och narkosläkaren. Kliniken beslutade därefter att arbetsbefria A.L. i fyra dagar och låta henne under två veckor arbeta endast i mottagningsverksamheten. Kort därefter sjukskrevs A.L. för akut stressreaktion.
Anställningen avslutades genom en överenskommelse den 12 oktober 2022. I domstol krävde A.L. allmänt skadestånd för brott mot visselblåsarlagen med hänvisning till att hon hindrats från att rapportera missförhållanden och utsatts för repressalier.
Vilken lag gällde? Övergången till 2021 års visselblåsarlag
Den nya visselblåsarlagen trädde i kraft den 17 december 2021. Arbetsdomstolen konstaterade, i linje med förarbetena, att åtgärder som påstås utgöra repressalier och som vidtas efter ikraftträdandet kan prövas enligt den nya lagen även om rapporteringen skett tidigare. Eftersom A.L. påstått att hon blivit utsatt för repressalier beslutades att 2021 års lag var tillämplig i detta hänseende. Eventuella försök att hindra rapportering som påstås ha skett före den 17 december 2021 omfattas däremot inte av förbudet mot hindrande åtgärder i den nya lagen.
Var rapporteringen missförhållanden av allmänintresse?
Visselblåsarlagen skyddar rapportering i ett arbets- eller arbetsplatsrelaterat sammanhang av information om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram. Skyddet omfattar inte normalt sådant som främst rör den rapporterandes egna arbets- eller anställningsförhållanden, som personliga konflikter eller rent interna arbetsmiljöfrågor.
Arbetsdomstolen betonade att det är klaganden som bär bevisbördan för att rapporteringen verkligen gällde missförhållanden av allmänintresse. Beviskravet sätts inte lägre än i vanliga tvistemål: påståendena ska vara styrkta. Presumtionsregeln som kan underlätta bevisningen i repressaliedelen, där bevisbördan kan skifta över på arbetsgivaren, aktiveras först om rapportering i visselblåsarlagens mening har konstaterats.
Kortfattade avvikelser och motstridiga vittnesbilder
A.L. åberopade sin lista med avvikelser, vittnesmål från personal samt två sakkunnigutlåtanden. I materialet framhölls bland annat återkommande kommunikationsbrister i operationssalen och enstaka allvarliga incidenter. Samtidigt lyfte klinikens chefer och andra kirurger en motsatt bild. De ansåg narkosläkaren som kompetent och menade att problemen främst var en personkonflikt mellan A.L., narkosläkaren och i viss mån en narkossjuksköterska.
Arbetsdomstolen konstaterar att avvikelseanteckningarna var kortfattade och i allt väsentligt återgav A.L.:s perspektiv, att de externa sakkunnigutlåtandena byggde just på dessa korta anteckningar, och att klinikens egna vittnen hörts under ed och saknade långsiktigt incitament att tona ned patientrisker.
Domstolen fann det inte styrkt att narkosläkaren var okunnig eller oskicklig på ett sätt som påverkade patientsäkerheten. Enstaka allvarliga händelser i en verksamhet av detta slag innebär inte per automatik att det föreligger missförhållanden av allmänintresse.
Vidare bedömde Arbetsdomstolen att flera av de rapporterade avvikelserna till synes bottnade i samarbets- och kommunikationsproblem mellan A.L. och narkosläkaren. Sådana frågor är typiskt sett inte av allmänintresse i visselblåsarlagens mening utan detta ska hanteras som arbetsmiljö- och personalproblematik.
AD gick längre än tingsrätten
Tingsrätten hade bedömt att två av A.L.:s rapporter nådde upp till nivån “missförhållanden av allmänintresse”, men frikände ändå arbetsgivaren eftersom man ansåg att de senare åtgärderna saknade orsakssamband med rapporteringen. Arbetsdomstolen gjorde en striktare prövning av själva rapporteringen och fann att ingen av de åberopade avvikelserna var styrkt som missförhållande av allmänintresse. Därmed ansågs det överflödigt att gå vidare med prövningen av orsaksledet och repressalieförbudet. Arbetsdomstolen fann att lagen inte var tillämplig.
Talan ogillades
Eftersom visselblåsarlagen inte ansågs tillämplig kunde A.L.:s talan inte bifallas. Arbetsdomstolen fastställde tingsrättens domslut och dömde A.L. att ersätta arbetsgivarens rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 339 970 kr (exkl. mervärdesskatt), plus ränta enligt räntelagen.
Slutsats
Arbetsdomstolens dom skärper gränsdragningen mellan arbetsmiljörelaterade konflikter och sådan visselblåsning som visselblåsarlagen skyddar. Den visar att allmänintresset och ett styrkt missförhållande är nycklarna in i skyddssystemet.
För vårdgivare och andra verksamheter innebär domen ett tydligt incitament att både bygga robusta visselblåsarkanaler och att metodiskt särskilja avvikelsehantering från verkliga larm om missförhållanden, samt att dokumentera de åtgärder som vidtas. För anställda visar domen vikten av dokumentation när man menar att missförhållanden av allmänt intresse föreligger.
Prova Lawbox Visslar
Behöver du stöttning i hanteringen av visselblåsarärenden på din arbetsplats? Abonnera på Lawbox Visslar och få den vägledning du behöver. Läs mer här.
