I en ny dom från Arbetsdomstolen, AD 2024 nr 104, har en tvist mellan Samhall AB och IF Metall avgjorts där man var oense om hur en bestämmelse i ett kollektivavtal ska tolkas. Domen tydliggör processen för kollektivavtalstolkning och belyser vikten av att dokumentera vad som föreligger vid ingående av kollektivavtal.
Bakgrund
Mellan Samhall AB och fackförbundet IF Metall gäller kollektivavtal. Samhall har ca 26 000 anställda, varav 23 000 omfattas av kollektivavtalet. Enligt kollektivavtalet ska Samhalls medarbetare ges möjlighet att utvecklas i arbetet och därigenom få möjlighet till löneutveckling.
Av kollektivavtalet framgår det att de arbetsuppgifter en arbetstagare utför avgör vilken lön arbetstagaren har. Månadslönen består av en grundlön och eventuella tillägg för arbetsuppgift och mångkunnighet.
Inför lönerevisionen i Uppsaladistriktet 2022 uppstod det under förhandlingarna en tvist mellan Samhall och IF Metall. Det tvistiga gällde tolkningen av en bestämmelse i kollektivavtalet. IF Metall ansåg att bestämmelsen innebar en skyldighet för Samhall att lämna löneuppgifter om samtliga medarbetare, vilket Samhall inte höll med om och därmed vägrade att göra. Frågan i Arbetsdomstolen gällde alltså om Samhall brutit mot kollektivavtalet genom att inte lämna ut löneuppgifterna.
Kollektivavtalstolkning – utgångspunker
I det här fallet var den avgörande frågan hur en bestämmelse i ett kollektivavtal ska tolkas när de berörda parterna är oense om innebörden. Praxis för kollektivavtalstolkning är att domstolen i första hand undersöker om det fanns någon gemensam avsikt hos kollektivavtalsparterna vid kollektivavtalets innebörd. Om någon sådan finns och kan visas, är det denna tolkning som ska tillämpas. Saknas detta, ska tolkningen göras med utgångspunkt i kollektivavtalstextens ordalydelse samt vad som därutöver kan tolkas av avtalets övriga innehåll och systematik. Även branschpraxis på hur kollektivavtalet har tillämpats tidigare kan ge vägledning i tolkningen.
Parternas ståndpunker
IF Metall
IF Metall hade utgångspunkt för sin talan i att de behöver uppgifter om samtliga arbetstagare på ett arbetsställe för att kunna kontrollera att Samhall följer kollektivavtalets bestämmelser om lönetillägg.
I kollektivavtalet infördes år 2010 en mening om att fastställande av arbetsuppgiftstillägg ska ske efter förhandling med den lokala fackliga organisationen. Detta gjordes i syfte att fackliga organisationerna skulle kunna kontrollera att Samhall efterlevde bestämmelsen och att de fackliga organisationerna skulle få tillgång till nödvändiga uppgifter om samtliga arbetstagare, menade IF Metall.
Vidare anförde IF Metall att i samband med att kollektivavtalsbestämmelsen infördes 2006 tog Samhall fram ett utbildningsmaterial som de fortfarande använder. IF Metall menade att det i materialet framgår att de fackliga organisationerna har rätt att få lönelistor över fackliga arbetstagare, deras nuvarande löner och lönelistor över samtliga medarbetare där de arbetstagare som inte är fackligt anslutna ska vara avidentifierade.
Inför tidigare lönerevisioner hade Samhall lämnat löneuppgifter för samtliga arbetstagare i Uppsaladistriktet. IF Metall framförde att denna tidigare tillämplig är korrekt och ska utgöra praxis.
Arbetsgivarparterna
Beträffande det utbildningsmaterial som Samhall tog fram 2006 anför Samhall att de uppdaterat och använt materialet fram till 2021. Samhall menar dock att de inte är part i kollektivavtalet, då kollektivavtalet är tecknat av arbetsgivarföreningen Fremia. Samhalls utbildningsmaterial är därför inte att tolka som Fremias avsikt vid bestämmelsens införande, menade Samhall och framförde att det inte fanns någon gemensam avsikt hos parterna att löneuppgifter ska ges ut för samtliga arbetstagare.
Inte heller kollektivavtalets ordalydelse innebär någon skyldighet att lämna ut samtliga löneuppgifter, enligt Samhall. IF Metall har rätt att få tillgång till flera uppgifter gällande de arbetstagare som de företräder, men har inte rätt till några uppgifter alls gällande de arbetstagare som inte är fackligt anslutna, konstaterade Samhall.
Gällande den branschpraxis som IF Metall anser att Samhall har utgjort, yttrade Samhall att de inte är part i kollektivavtalet och därmed inte kan ensidigt styra praxis.
Arbetsdomstolens bedömning
Enligt den praxis som finns om kollektivavtalstolkning inledde Arbetsdomstolen med att pröva om det fanns någon gemensam partsavsikt vid kollektivavtalsbestämmelsens införande.
Gemensam partsavsikt?
Arbetsdomstolen noterade, med hänvisning till domen AD 1989 nr 94, att det enligt medbestämmandelagen (1976:580) inte finns någon skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgifter om oorganiserade arbetstagare. I AD 1995 nr 73 konstaterade även Arbetsdomstolen att om en skyldighet att lämna ut sådana uppgifter råder, bör det framgå i ett uttryckligt åtagande i kollektivavtalet eller åtminstone berörts mellan parterna vid införandet av bestämmelsen.
Arbetsdomstolen höll vittnesförhör, där det framgick att någon sådan skyldighet inte diskuterats i samband med bestämmelsens införande. Vidare ansåg inte Arbetsdomstolen att Samhalls utbildningsmaterial utgjorde partsavsikt, eftersom det var Fremia som tecknat kollektivavtalet och inte Samhall. Gällande den ändring som gjordes 2010 ansåg inte Arbetsdomstolen att det visats att någon gemensam partsavsikt funnits om att arbetstagarorganisationerna ska få tillgång till löneuppgifter om samtliga arbetstagare.
Kollektivavtalets ordalydelse
Inte heller av kollektivavtalets ordalydelse, alltså den faktiska texten i avtalsbestämmelsen, fann Arbetsdomstolen att det framgår någon skyldighet att lämna ut löneuppgifter för samtliga arbetstagare.
Branschpraxis
Den sista möjligheten som fanns till stöd för IF Metalls tolkning var därför att undersöka om tidigare tillämpning av kollektivavtalet utgjorde branschpraxis.
Inför lönerevisionen 2022 kontaktade Samhalls Uppsaladistrikt de andra distrikten inom Samhall och fick informationen om att de andra distrikten inte lämnat löneuppgifter på det sätt som Uppsaladistriktet gjort vid tidigare lönerevisioner. Därför lämnades inte löneuppgifter ut till IF Metall inför lönerevisionen i Uppsaladistriktet efter att de fått denna information.
Av det som framförts i domstolen ansåg inte Arbetsdomstolen att det var visat att det skulle råda en enhetlig tillämpning av kollektivavtalet enligt fackförbundets tolkning.
Domslut
I och med det framförda var det enligt Arbetsdomstolen inte visat att det fanns någon gemensam partsavsikt vid kollektivavtalsbestämmelsens införande som innebar en skyldighet att lämna ut löneuppgifter för samtliga arbetstagare. Någon sådan tolkning gick inte heller att utröna av kollektivavtalets ordalydelse eller övrig systematik. Slutligen konstaterade Arbetsdomstolen att det inte visats någon enhetlig tillämpning av kollektivavtalet på det sätt som IF Metall påtalat och därmed kunde det inte anses att Samhall brutit mot kollektivavtalet. IF Metalls talan avslogs och de dömdes betala rättegångskostnader för arbetsgivarparterna, en summa på 540 000 kr.
Arbetsrättsliga konsekvenser
Domen tydliggör processen för kollektivavtalstolkning och understryker vikten av att dokumentera en kollektivavtalsbestämmelses innebörd för att undvika oenighet i tolkningen. Detta kan ske genom exempelvis avtalskommentarer eller protokoll. Det belyser även hur viktigt det är att skriva tydliga avtalsbestämmelser för att lämna så lite utrymme som möjligt för olika tolkningar. Du kan läsa mer om kollektivavtal här.
Värt att notera är att två ledamöter var skiljaktiga, alltså av annan åsikt, i målet. De ansåg att eftersom Samhall är det enda bolag som omfattas av kollektivavtalet, så bör bolagets tillämpning av kollektivavtalet ha påverkat hur avtalet ska tolkas. De två skiljaktiga ledamöterna ansåg därför att Samhall skulle betalat skadestånd till IF Metall för kollektivavtalsbrott.
