Gränsen för mutor i arbetslivet
Nyligen häktades två personer i en misstänkt muthärva med kopplingar till Trafikförvaltningen i Region Stockholm. Det misstänks röra sig om mutor på femton miljoner kronor. Hovrätten dömde nyligen även nyligen i ett annat mål mot en tidigare platschef på ett byggbolag. Mannen dömdes till fängelse i 1,5 år efter att ha låtit underentreprenörer utföra arbete på hans privata bostad och sedan låtit fakturorna betalas av hans arbetsgivare. Dessa två händelser tyder på att mutbrott fortsatt är vanligt förekommande, något som är allvarligt och riskerar att skada förtroenden samt leda till ett korrupt samhälle.
Vad är ett mutbrott?
Ett mutbrott innebär att en person i tjänsten, för egen eller någon annans vinning, får en förmån av en person som vill ha någon typ av fördel. Förmånen kan bestå av pengar men kan även vara av annat slag, som exempelvis föremål eller en resa. Det är både olagligt att ge och ta emot mutor.
Det finns ingen allmän riktlinje för exakt vad som är en muta, vilket kan göra det svårt i praktiken. Generellt kan sägas att förmåner med ett obetydligt värde, exempelvis fika till arbetsmötet, oftast brukar anses tillåtet medan exempelvis penninggåvor eller lån med särskilda gynnsamma villkor aldrig är tillåtet.
Krav på motprestation
Det är viktigt att understryka att mutbrott inte förutsätter att någon faktisk motprestation har utförts eller att ett beslut faktiskt har påverkats. Straffansvar inträder redan när en otillbörlig förmån tas emot, begärs eller erbjuds med koppling till tjänsteutövningen. Det krävs alltså inte att mottagaren faktiskt agerar i enlighet med givarens önskemål. Själva risken för påverkan och skadan för förtroendet är tillräcklig för att ansvar ska kunna aktualiseras.
Regleringen
Regleringen av mutbrott regleras i 10 kap. brottsbalken (1962:700) (BrB) syftar till att upprätthålla förtroendet för myndighetsutövning, offentlig upphandling och näringslivets integritet genom en bred kriminalisering av korrupta förfaranden i både offentlig och privat verksamhet.
Enligt 10 kap. 5 a § BrB döms för tagande av muta den som som arbetstagare eller uppdragstagare tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget. Avgörande är samarbetet mellan förmånen och tjänsteutövningen. Vad som utgör en otillbörlig förmån bedöms genom en helhetsbedömning där bland annat förmånens värde, relationen mellan parterna och verksamhetens art beaktas. Ansvar omfattar även gärningar som begås före eller efter anställningen samt mottagande för annans räkning.
Enligt 10 kap. 5 b § BrB döms den som lämnar, utlovar eller erbjuder en sådan otillbörlig förmån för givande av muta. Straffskalan för både tagande och givande av muta är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, enligt 5 c §, är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år, särskilt om det rört betydande värden, missbruk av en ansvarsfull ställning eller systematisk brottslighet.
Bestämmelsen om handel med inflytande i 10 kap. 5 d § BrB omfattar situationer där någon tar emot eller erbjuder en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling. Slutligen stadgar 5 e § ansvar för vårdslös finansiering av mutbrott, vilket innebär att en näringsidkare som genom grov oaktsamhet främjar mutbrott kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Begreppet otillbörlig förmån
Begreppet otillbörlig förmån är centralt i mutlagstiftningen och saknar en exakt beloppsgräns. Bedömningen är objektiv och görs utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Avgörande är om förmånen typiskt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning eller att rubba förtroendet för dennes opartiskhet. Även förmåner av relativt begränsat värde kan vara otillbörliga, särskilt inom offentlig verksamhet eller vid upphandling.
Mutor inom offentlig vs privat sektor
Mutbrott kan förekomma inom såväl privat som offentlig sektor. Skillnaden är oftast vad som anses tillåtet att ta emot, där det är strängast när det finns en koppling till myndighetsutövning eller för någon som arbetar med offentlig upphandling. I dessa fall är det inte tillåtet att ta emot några förmåner överhuvudtaget.
Konsekvenser
Konsekvenserna av mutbrott är allvarliga, såväl straffrättsligt som civilrättsligt och arbetsrättsligt. Straffskalan för tagande och givande av muta är böter eller fängelse i högst två år och vid grovt brott, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. En fällande dom kan därutöver leda till näringsförbud och företagsbot om brottet begåtts i näringsverksamhet.
För den enskilde innebär en mutbrottsdom ofta omedelbara arbetsrättsliga konsekvenser, såsom avsked eller uppsägning p.g.a. personliga skäl. Inom offentlig verksamhet riskerar den dömde att även permanent förlora förtroendet att inneha vissa befattningar. För företag kan mutbrott medföra uteslutning från offentlig upphandling enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), skadat anseende samt betydande ekonomiska förluster.
Utöver de rättsliga följderna innebär mutbrott en allvarlig förtroendeskada. Korruption undergräver tilliten till myndigheter, rättssystemet och marknadens funktion, vilket i förlängningen hotar grundläggande samhällsintressen.
Att tänka på när du erbjuds en förmån
Den som i sin yrkesroll erbjuds en förmån bör göra en noggrann bedömning av om förmånen kan anses otillbörlig. Avgörande är om det finns en koppling mellan förmånen och tjänsteutövningen samt om förmånen kan påverka, eller uppfattas påverka, objektiviteten i arbetet. Även förmåner av relativt begränsat ekonomiskt värde kan vara otillåtna, särskilt inom offentlig sektor eller vid upphandlingar.
En grundläggande utgångspunkt är att avstå från personliga förmåner som erbjuds av någon som har, eller kan komma att få, intressen i den egna verksamheten. Särskild försiktighet ska iakttas vid erbjudanden om kontanter, rabatter, resor, tjänster eller andra privata nyttigheter. Om osäkerhet råder bör förmånen avböjas.
Transparens är viktigt. Förmåner som inte utan tvekan kan motiveras som ett naturligt och öppet inslag i yrkesutövningen bör inte accepteras. Genom återhållsamhet och tydliga interna riktlinjer minskar risken för såväl straffansvar som skada för verksamhetens förtroende.
