Introduktion: Diskriminering

Diskrimineringsbegreppet, så som det används i EU-direktiv och i den svenska diskrimineringslagstiftningen, har utformats av EU-domstolen. Diskrimineringslagen definierar sex olika typer av diskriminering;

1. direkt diskriminering,
2. indirekt diskriminering,
3. bristande tillgänglighet,
4. trakasserier,
5. sexuella trakasserier och
6. instruktioner att diskriminera. 

När lagen anger att diskriminering är förbjuden inom ett visst område, avser den alla dessa sex typer av diskriminering. Diskrimineringsformerna framgår alla av 1 kap. 4 § diskrimineringslagen.  

För att ett missgynnande ska räknas som diskriminering enligt lagen krävs det att missgynnandet har ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna framgår av 5 § diskrimineringslagen och är:

1. kön,
2. könsöverskridande identitet eller uttryck,
3. etnisk tillhörighet,
4. religion eller annan trosuppfattning,
5. funktionsnedsättning,
6. sexuell läggning och
7. ålder

Utöver diskrimineringsförbuden innehåller lagen även andra regler, som förbud mot repressalier och krav på att utreda och åtgärda trakasserier i arbetslivet, skolan och andra utbildningsformer. Överträdelser av dessa regler kan ge rätt till ersättning, men de utgör inte diskriminering enligt lagens definition.