Introduktion: Diskriminering
Diskrimineringsbegreppet, så som det används i EU-direktiv och i den svenska diskrimineringslagstiftningen, har utformats av EU-domstolen. Diskrimineringslagen definierar sex olika typer av diskriminering;
- direkt diskriminering,
- indirekt diskriminering,
- bristande tillgänglighet,
- trakasserier,
- sexuella trakasserier och
- instruktioner att diskriminera.
När lagen anger att diskriminering är förbjuden inom ett visst område, avser den alla dessa sex typer av diskriminering. Diskrimineringsformerna framgår alla av 1 kap. 4 § diskrimineringslagen.
För att ett missgynnande ska räknas som diskriminering enligt lagen krävs det att missgynnandet har ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna framgår av 5 § diskrimineringslagen och är:
- kön,
- könsöverskridande identitet eller uttryck,
- etnisk tillhörighet,
- religion eller annan trosuppfattning,
- funktionsnedsättning,
- sexuell läggning och
- ålder
Utöver diskrimineringsförbuden innehåller lagen även andra regler, som förbud mot repressalier och krav på att utreda och åtgärda trakasserier i arbetslivet, skolan och andra utbildningsformer. Överträdelser av dessa regler kan ge rätt till ersättning, men de utgör inte diskriminering enligt lagens definition.